För tillfället mera läser än skriver jag här under trädet och någon tackar mig säkert för det. Och jag har min andra grekiska period – genombruten av runstenar och gallomani – sedan allt detta började; spelar samtidigt vidare på Gullberg-strängen, certo. Idag så här:
Sappho
Fast ordet du sjunger är luft,
duger det väl att höras.
*
Döden är ett ont. Gudarna mena så.
Annars för längesen skulle de själva ha dött.
*
Plejaderna sjunka och månen
försvinner och midnatten kommer;
minuterna hasta, jag ensam
får ligga och vänta, ensam.
• • •
Simonides
Paian
En dans är alltid för muserna kär,
men råka de se att i ringen går främst
Apollon, då lägga de hela sin själ
i sången, då hör man
från Helikons berg en gudomlig musik
som fyller all rymden med klang.
*
Ej finnes ett ont
som människan vet att hon undgår;
på en flyktig sekund
kan en gud vända upp och ner på allt.
Tallarna här – så vackra mot himlen – vakar över bräcklig jordisk lycka…