Konstantin Kavafis: Joniskt

Aten

Innan jag reste till Aten i februari det här året – kanske minns någon av er pausträdets ”grekiska tid”- läste jag en del grekisk poesi (i svensk översättning) bland annat några dikter av Konstantin Kavafis. Nu vet jag i och för sig mycket väl att Kavafis levde och dog i Alexandria och inte i det egentliga Grekland, men han är/var en del av den grekiska världen.

joniskt

Denna morgon läser jag hans dikt ”Joniskt” för er:

För att vi brutit sönder deras stoder,
för att vi jagat bort dem från deras tempel,
är gudarna för den skull alls ej döda.
O Joniens jord, dig älskar de ännu
och deras själar minns dig än alltjämt.
När över dig det dagas en augustimorgon,
en vårlig yster ström av deras liv drar genom atmosfären kring dig;
och stundom ilar den eteriska gestalten
av en efeb, helt vagt, med snabba steg
hän över dina kullar.

För den eteriska gestalten som ilar hän över Joniens kullar har jag bara en inre bild – som jag i hemlighet projicerar in i det blåa fältet. Kanske har ni också en sådan bild…

12 tankar om “Konstantin Kavafis: Joniskt

  1. Nu sitter jag här i Stockholm nästan utan böcker och undrar över ordet”efeb”. Jag kunde ha tänkt mig att använda det som ett skällsord under vissa omständigheter. Men vad är det?

  2. Nu svarar jag bara rakt ur huvudet – jag tycker att det betyder ”vacker yngling”, men jag vet inget om mytologin. Jag tycker mig minnas att Tadzio i ”Der Tod in Venedig” kallas så på ett stället, men mitt minne kanske bedrar mig – jag har inte kollat i boken.

    Jag ska se om jag kan ta reda på lite mer lite längre fram på dagen eller kvällen… i annat fall hoppas jag på Agneta…

    Som skällsord vet jag inte om det är särskilt användbart, men jag vet ju inte vilka omständigheter du menar.

  3. Jag skulle också säga vacker yngling, det finns tror jag något som heter den blonde efeben. Någonstans.

    Men jag orkar inte heller kolla upp i böcker.

    Som skällsord undrar jag med.

  4. Jag tar tillbaka det där om ”Der Tod in Venedig”, det var inte det ordet som användes på det stället jag tänkte på, det var ”Psychagog” (inte särskilt likt, jag medger):

    Ihm war aber, als ob der bleiche und liebliche Psychagog dort draußen ihm lächle, ihm winke; als ob er, die Hand aus der Hüfte lösend, hinausdeute, voranschwebe ins Verheißungsvoll-Ungeheure.

    Kanske går detta bättre att förvandla till ett skällsord – eller nej: Din förbannade psykagog!?

  5. Värdelöst.

    Funderar på om det inte är så att en efeb är vek, att säga din förbannade efeb skulle i såna fall vara att tycka att någon är en vekling.
    Jag vill inte sträcka mig längre i spekulationerna (det var ju inte jag som ville skälla så här) än så.

  6. Jag ber om ursäkt för att jag drog iväg Bodils vackra joniska bild åt det här hållet även om det var både intressant och kul det ni skrev. Kanske var begreppet ‘skällsord’ fel, jag tänkte mera i stil med ”en sån där efeb duger väl ingenting till”; ”herregud hur kan Lagerbeck ha tagit ut en sån där efeb till landslaget” osv. Riktigt macho alltså.

    Får jag försöka kompensera med en alldeles egen bild av samma slag som jag tror att Bodil urprungligen menade, också med grekisk anknytning:

    Det snöar över mig: thessalisk snö.

    Omkring mig har jag ett hov
    av vargskuggor. Dunkla ögon brinna.
    Och detta hände under det jag sov.

    Jag hette Artemis. Jag var gudinna.

  7. Tack Bengt,
    för att du satte in denna oerhörda dikt (eller del av dikt) här. Slutraden, där tiden liksom sugs tillbaka, gör att det svindlar för blicken på mig.

    *Jag hette Artemis. Jag var gudinna.*

  8. Nästan två år efter ovanstående kom jag in på denna sida, då jag googlade på Konstantin Kavafis. Detta för att jag hade lånat Gottfried Grunewalds översättning av Kavafis 154 dikter i boken ”Poeten I Alexandria”. I Grunewalds någon avvikande översättning av ”Joniskt” förekommer också ordet ”efeb”. Enligt Ekbohrns ”100 000 främmande ord” betydde det ”manbar yngling” hos forntidens greker. Och i Montgomery ”30 000 främmande ord” som jag också har i min hylla står det: ”efeber, gr. manbara ynglingar i Grekland (16-20 år)” För övrigt tycker jag också att det är mycket stark och förtätad dikt Bengt O citerar ”Det snöar över mig…” . Vems är dikten eller diktstrofen? Är det Bengt O:s egen är han en stor diktare! Bengt U

  9. Hej Bengt U,
    tack för dina upplysningar om ”efeb”.
    Den oerhörda dikten om Artemis är av Bertil Malmberg.

Kommentera