ja, hur gör man med ”lärmlos”? Jag gjorde först ett försök med göra ”lärmlos und ohne Lust” till ”utan larm och lust” alternativt ”utan larm och utan lust”, men jag blev inte helt nöjd, så det fick bli ”tyst” i det här stadiet av översättningen (den ska ju gå igenom ett antal tvättar till).

När det gäller det ”och” du rekommenderar mig att stryka, så skulle jag i och för sig kunna följa förslaget, men det löser inte grundproblemet (som är orsaken till mitt ”häftigt och”): ”atmend” går inte att föra över på något smidigt sätt.

Vad gäller upprepningen av ”saßen” så håller jag med dig. Det är nog en ouppmärksamhet från min sida och inte någon bestämd avsikt som är orsaken till bortfallet här.

Jag är inte helt förtjust i att ”lärmlos” blir ”tyst”. Det är inte lättöversat – alla svenska alternativ jag kommer på är mycket klumpigare än ”lärmlos” – men jag tycker att det är värt att fundera extra på, för ”lärmlos” tydliggör och markerar en frånvaro som inte kommer fram i svenskan nu. Jag kan inte tänka mig att Borchert inte hade en poäng med att välja det istället för ett enklare alternativ.

”In der Bahn aber saßen sie, warm, atmend, erregt.”
”Men inne i spårvagnen satt de, varma, andades häftigt och upphetsat.”

Här tycker jag, precis som jag gjorde när det gällde ”Nachts schlafen die Ratten doch”, att det finns en klar poäng i att behålla Borcherts kommatering. Det är en del av hans stämningsskapande språk och jag tycker att texten tappar lite av det som gör Borcherts prosa till just hans när man tar bort den. Ungefär av samma anledning undrar jag om det inte är bättre att behålla upprepningen i ”Saßen unter tröstlichen, trüben Lämpchen, ganz vereinzelt saßen sie, dem nassen Nebel entronnen”?

Rita är ett klart bättre alternativ än måla här, ja.

//JJ

I alla fall är det väldigt bra – och dessutom trevligt – för mig att få läsa och fundera över era förslag. Ibland snöar man in i sitt eget spår annars.

PS Så småningom ska jag lägga ut ett avsnitt av Borcherts ”Schischyphusch” här, den är verkligen ett kraftprov att översätta. Det är den jag arbetar med just nu – samtidigt som jag putsar lite på de berättelser jag är klar med första versionen av.

Och ja, visst är det mer dramatiskt med någon ur dimman undkommen!
Du har säkert helt rätt där. (Även i övrigt skulle jag tro.)

”novembermånaden” har jag också funderat lite, jag får fundera ett varv till kring det. Det där med ”endast och allenast” som jag hade på försök men inte trivdes med kanske skulle kunna bytas mot ”enbart” som du föreslår eller – och det kommer jag på just nu mot ”inget annat än”.

Sejfo och Karin,

uttrycket ”dimman undkomna” hamnar nog (även om det har sin skönhet) tyvärr alltför långt ifrån originalet vad gäller själva stilen. På tyska är en konstruktion som ”dem Nebel entronnen” helt normal, medan ”dimman undkomna” låter mycket speciellt på svenska.

Och Karin: Jag slog upp det här med tårsäckar, men jag känner mig ändå inte riktigt lockad av ordet, men där får jag gräva vidare inte minst vad gäller betydelseomfånget på ordet ”Tränensäcke”.

Sen tror jag att det finns något som heter tårsäckar, och det är de ställen (körtlar?) i vilka tårar bildas och de färdas sen genom tårkanalen och rinner ut på våra kindet.
Det går ju förstås att kolla.

Tänkte också på det sen: ”Genom månaden november” skulle kunna vara en möjlighet, även om jag av någon anledning föredrar novembern.
Det är mindre ”slutet”.

Men inne i spårvagnen satt de, varma, andande (andandes..vet inte om formerna är rätta)och skärrade.

Det med dimman låter lite poetiskt på tyska så jag skulle uttrycka mig poetiskt på svanska också eftersom poetiska språket ofta inte har några fasta gränser när det gäller ordvalet och ordföljden. Så jag skulle skriva:

-Fem eller sex satt där, människor, förlorade, ensamma i novembereftermiddagen, dimman undkomna (dimman undkommande).(käkt att ha det som en mening)…….i nästa mening:den våta dimman undkomna….

Vereinzelt: i första fallet skulle jag säga: ensamma i sin person…..det andra skulle jag behålla som du skrivit.

Atmend: ….var och en för sig, andandes

Nebelnachmitag:…ensamma och dimmiga eftermiddagen

War da:….närvarande med sina……..

November……..genom novembermånaden….

Tränensäcke:…med mångfaldiga tårsäckar under ögonen

Einzig und allein:……det är enbart rösterna, tro mig

Der war grau und die Bahn war gelb und verloren darin.
Den var grå och vagnen var gul och förlorad i den.
Det var grått och vagnen var gul och förlorad i det grå.

Och med inledningsmeningen tillkopplad ser det ut så här:

Die Straßenbahn fuhr durch den nebelnassen Nachmittag. Der war grau und die Bahn war gelb und verloren darin.
Spårvagnen for genom den dimvåta eftermiddagen. Den var grå och vagnen var gul och förlorad i den.
Spårvagnen for genom den dimvåta eftermiddagen. Det var grått och vagnen var gul och förlorad i det grå.

Kanske är det största problemet här att ”darin” är svårt att ge en smidig svensk motsvarighet.

Detta att du inte uppfattar att det är konduktören som ritar/målar får mig att tro att jag hade rätt i min misstanke att det inte går att ha den svenska satsen som motsvarar ”war da” utan subjekt, så den får nog bli ”han var där”.

Och nu till Jorun: Tack! Jag ska testa med ”uppjagat/uppjagad/uppjagade” genom hela texten och se hur det låter. På det här stället blir det i alla fall bättre och naturligare.

Jag är inte hundraprocentig i stavning om jag tyckte att ett ”m” mellan två vokaler gjorde den första vokalen lång. Och ja, konduktören ritar i imman. Jag sätter in ett subjekt så att det blir tydligt.

Och till sist, Karin och Jorun:
durch den November
genom novembern
genom november
genom novemberdagen

Jag tycker fortfarande att den här lilla frasen är problematisk.

så tycker jag men nu måste jag syssla med en massa annat. Som att gå hem och tömma en tvättmaskin och köpa hosttabletter och slemlösande och jobba en massa. Förstås.