Pär Lagerkvist in italiano: Tu via lattea sopra la solitudine delle anime

Som kanske en del av er vet, har jag en liten bok med en mindre samling dikter av Pär Lagerkvist i italiensk översättning (av Giacomo Oreglia). Jag tar fram den ibland och läser en dikt. Några gånger har jag läst ur den här under pausträdet. Den här här dagen läser jag den här:

Du vintergata över själens ensamhet

Du vintergata över själens ensamhet,
du eviga längtan.
Brinn, brinn långt efter mig,
långt efter att jag inte finns,
jag som aldrig fick bestiga din bro.
Brinn för det folk som skall komma vandrande en gång genom rymderna,
som skall vandra tryggt över avgrunden på en bro av stjärnor.

Tu via lattea sopra la solitudine delle anime

Tu via lattea sopra la solitudine delle anime,
tu eterna nostalgia.
Ardi, ardi a lungo dopo di me,
a lungo dopo che ho cessato di estistere,
io che mai ho potuto varcare il tuo ponte.
Ardi per coloro che verranno un giorno vaganti per gli spazi,
che vagheranno sicuri sopra l’abisso su di un ponte di stelle.

vintergatan

Jag läser dem mot varandra och funderar över vad som blev hur. Första raden känns oefterhärmlig – den går kanske inte att föra över gränsen. Nej, jag menar inte att jag inte tycker om Oreglias första rad, men den blev något lite annat, tycker jag. Det är redan något väldigt särskilt med ordet ”vintergatan” som ju inte alls har något med mjölk att göra och så blev själarna flera på italienska och då kanske inte så ensamma. Andra raden däremot känns som ”de två säger ett”: du eviga längtan – tu eterna nostalgia. Jag tittar lite på radlängden – den italienska versionen har längre rader utom – ja, utom vid Lagerkvists långa rad, den som antyder hur långt detta folk vandrat genom rymderna…

17 kommentarer till “Pär Lagerkvist in italiano: Tu via lattea sopra la solitudine delle anime”

  1. Jag förstår inte den italienska versionen..är det lattea som är mjölk.? På tyska heter det Milchstrasse…även på bosniska heter det mjölkväg….eller Milky Way på engelska..så det har nog med mjölk att göra…..det är nog själva utseendet dvs. när stjärnorna bildar liksom ett band som ser ut som om man häller ut mjölk….och på så sätt också påminner om en bro……eller?

  2. Undrar om inte självaste Pär Lagerkvist hade mjölk i tankarna när han skrev dikten….han kunde nog tyska och engelska, kanske också italienska……själva föreställningen om längtan efter något som han beskriver som en bro av stjärnor…..som ska vara till grund för någon kommande generation…..det har ofta varit mjölk och liknande..i historiska berättelser som hade en stor betydelse för människan…….han kan ha tänkt på mjölk som nödvändig för att de efterkommande ska kunna överleva…mjölk ska finnas, dvs mat med andra ord….mat som han (eller den osynlige i dikten) inte haft tillräckligt av……ett folk som var hungriga………

  3. Ja, det är i ”lattea” som det mjölkiga finns. Mjölk heter ”latte” och ”via lattea” blir i direkt översättning ”mjölkvägen” eller ”mjölkiga vägen”. Det är nog väldigt många språk som använder den här mjölkbilden för vintergatan. Ett namn som ”vintergatan” kan väl bara uppstå i ett så nordligt land som detta. Jag tycker mycket om det ordet, det är så väldigt. Och min bild är förresten ingen stjärnhimmel utan just en vintergata eller vinterväg eller vinterstig. Det är snöflingorna som är stjärnorna i bilden.

    Vad heter vintergatan på bosniska, alltså exakt, menar jag.

  4. Sejfo, min förra kommentar var ett svar till din första, men medan jag skrev kom din andra. Om jag följer ditt spår i denna andra, så kan jag tänka så här: kanske finns det något i dikten som är en väg från den kalla vintergatan till den mjölkväg som är närmare livet…

  5. Kan vara så….mycket möjligt…men jag har svårt att se att Lagerkvist tänkte på vinter eller snö när han talade om de kommande……………..på bosniska heter det Mlijecni put…..med det typiska ”v” över ”c-et”

  6. Jag tror att det heter njölkvägen överallt utom på svenska, kanske norska och danska har vintergator, men redan nere i Tyskland är man i mjölken alltså. Man borde googla. Det har jag inte gjort, på franska heter det la voie lactée, mjölkgatan.

    Man hör kanske något där redan som inte går att översätta, och sen säger du att den ensamma själen blivit flera.
    Man anar sig till en förskevning som kanske är oundviklig.
    Mer folk, mer mjölk – och honung? Mer av allt – utom ensamhet.
    Kanske.
    Man skulle kunna föreställa sig en översättare som inte riktigt har sett stora tomma ytor täckta av snö, där en ensam människa på skidor är en stor händelse. Kanske dagens. Kanske veckans?
    Och även om han/hon sett det, hade det gått att översätta, finns orden?

  7. Sejfo,
    jag menar inte att, om jag ska gå den här mjölkvägen eller vägen till mjölkvägen, Lagerkvist skulle tänka på vinter och snö när han talar om det kommande – det är där i det kommande vintergatan blir till mjölkvägen. Detta med vägen från vintergatan till mjölkvägen var egentligen något som din andra kommentar fick mig att tänka – möjligen är det lite väl frisläppta associationer från mig, fast jag tror att dikten är stor nog för att rymma många sådana här tankespår.

  8. Karin,
    Giacomo Oreglia är mycket bekant med den här nordliga världen. Han har bott en stor del av sitt liv i Sverige och är kanske den främste översättaren av svensk poesi till italienska som finns. Jag hoppas att jag inte av ren klantighet fått hans översättningen av den här dikten att framstå som mindre lyckad. Det jag menar är att vissa saker inte går att få över språkgränsen. Vintergatan är något som stannar hitom – till viss del i alla fall. I och för sig funderar jag lite över varför han valde att göra ”själen” till ”själarna”, kanske är ”själens ensamhet” på svenska något mer kollektivt än vad ”la solitudine dell’anima” skulle vara, kanske är det därför Oreglia valde pluralen eller så är det något med rytmen.

    PS Helt vid sidan om undrar jag vad vintergatan kan heta på finska…

  9. Intressant teori…….synd att jag inte kan italienska för att se hur det känns när man läser det……..Lagerkvist var kanske så pass nordisk att kan kan ha tänkt på snön (har fortfarande svårt att tro)..alltså folk..kommande generationer som kommer vandrande över is-och snötäckta områden…ah, virrvarr……vem vet….stackars Lagerkvist i sin grav………men visst, det har du rätt i..skulle en italienare eller sydländare eller vem som helst som är inriktad på ”mjölk” missförstå det hela..eller vi kanske alla missförstår det ändå..men det skulle låta konstigt med vintergata i de språk som har ”mjölk”

    Det skulle däremot vara väldigt intressant att hitta några dikter som innehåller just mjölkvär i stället för vintergata…minns inte om jag någonsin läst någon dikt i tyskan, bosniskan eller engelskan…skulle vara intressant att se hur man förstår mjölkvägen i en dikt och vad man förknippar den med……..

    Men Lagerkvist kan ha tänkt på något helt annat..på något annat begrepp som inte har ett dugg med vintergatan att göra (eller lite i alla fall) utan han kanske använde vintergatan för att det låter så..fantastiskt på något sätt..det är ett underbart begrepp..jag känner både glädje och kylan..mystiken och skönheten……hoppet..eller förhoppning..vem vet…hoppet vill man inte att det ska dö…hans tanke kan ha med hoppet att göra…du eviga förhoppning..något jag inte hade själv, något jag längtade efter men inget komm..jag kunde inte ens hoppas på något…dö aldrig……utan var en vägledare för de efterkommande när mitt hopp var släckt…det ska inte släckas för de andra..det ska lysa…..

    Nu går det för långt

  10. Lagerkvist säger väl vintergatan (ursäkta mitt snusförnuft, men det måste först luftas ut) för att det är så den här stjärnhimlen heter i den nordliga världen. I det du säger om ordet ”vintergatan” känner jag igen mycket av det jag själv tänker när jag hör eller lever mig in i ordet. Och nog är det något alldeles speciellt svindlande stort och tomt att bygga ett hopp på – ett hopp som blir så särskilt fyllt av mod, för att det är så hisnande ”trots allt”.

    Det här andra spåret, mjölkspåret verkar finnas på väldigt många ställen. Jag tänkte nu på ordet ”galax” som ju är av grekiskt ursprung och som också betyder något med mjölk.

  11. Ju, det kanske är därifrån den här tanken om ”mjölk” kommer…galax eller galaxy eller galaksija..hur som helst, det låter finare i mina öron än alla de andra kombinationerna med mjölk…men att man valt snö i norden i stället för mjölk kan man förstå…….och allmänt tycker jag att det är ”fult” med uttryck med mjölk….det säger mig ingenting och det väcker ingenting i mig………..galax eller galaxy förknippas ofta med oändlighet..har ett lite skrämmande inslag…vet inte hur dikten skulle påverkas om Lagerkvist använde galax i stället för vintergata…den t.ex väcker (hos mig) ingen känsla av oändlighet…..

  12. Om jag ställer orden ”galax” och ”vintergatan” mot varandra, så låter ”galax” för mig mera abstrakt och mindre känslomässigt fyllbart. ”Vintergatan” låter för mig som ett slags känslomättad, konkret oändlighet (om detta är möjligt) – en oändlighet vars ”ena ände” man är helt nära.

  13. Intressant hur samma begrepp kan väcka olika känslor hos olika individer……………jo, det käns för min del också att man är nära ena änden i vintergatan…som på en vanlig gata..jag står där och ska iväg längs den….men den är av mina känslor att döma inte oändlig…jag kan se slutet eller andra änden……men galaxen är det……..och jag ryser till av det ordet……..som när någon frågade mig något jag själv tänkt på..tänk dig att du flyger genom galaxen och kommer till en vägg..bakom väggen finns ingenting…..jag ryser till nu medan jag skriver, det skrämmer mig..det kan inte finnas ”ingenting”..ingenting är i det där fallet också någonting…….men tanken att det går i all oändlighet skrämmer mig……………

  14. Oändligheten och det där ”ingenting” skrämmer mig också, luften går liksom ur mig för ett ögonblick när jag försöker tänka det.

    Galaxen och vintergatan – nu är det igen själva orden jag gräver i – är som två sidor av bilden av oändligheten, den kalla och den varma. Ja, det är vintergatan som är den varma. Den är visserligen kall den också men på ett varmare sätt.

    ”Vintergatan” är ett djupt nordiskt ord – stämningsmässigt besläktat med ord som ”skymning” och ”vemod”.

    När vi pratar om det här, minns jag något från när mina barn verkligen var barn. Vi – barnen och jag – brukade (ja, ”brukade” är kanske lite överdrivet, men vi gjorde det flera gånger) rulla in oss i filtar och lägga oss på en klippa i trädgården under stjärnfallsnätterna (Sternschnuppennächte) i början av augusti och titta upp mot stjärnhimlen och vänta på de fallande stjärnorna. Det kändes på en gång farligt och svindlande – och hemtrevligt där inne i filtarna.

  15. Här finns en länk med namn på Vintergatan på olika språk:
    http://users.tkk.fi/~stoivane/milkyway/

    Mjölkvägen är nog vanligast, men där finns många andra betydelser som t.ex.
    Himelska vägen
    Fåglarnas väg
    Himlens vita ström
    Vita vägen
    Skuggvägen
    Himlens söm
    Silverfloden
    Vildgässvägen
    Skidvägen (På evenki som talas av 7.500 i Ryssland, Mongoliet och Kina)
    Vinterstigen (på färöiska)
    Finska = Linnunrata = fåglarnas bana
    Mjölktand!
    Himmelska Ganges
    Vinterstigen = isländska
    Vita kons väg = iriska
    Himmelsfloden
    Fårvägen
    Ankvägen
    Halmvägen
    Falkvägen
    Själarnas väg
    Sankta Annes väg
    Fiskhimmel
    Pilgrimsvägen
    Den tunga vägen
    St. James väg
    Vita elefantens väg
    Gwydions slott (Gwydion är en walesisk gud)

  16. Tack Agneta,

    inte minst för linnunrata = fåglarnas bana. Här finns många vackra och lockande ord, jag tycker särskilt om himlens söm, vita kons väg och Gwydions slott – om jag nu ska ge mig in på att välja.

  17. Jo, det var väl det jag också var inne på, själva språken i sig uttrycker inte riktigt samma sak – hur man än bär sig åt.
    Hur god översättare man än är.

    Fantastisk lista över namn på Vintergatan!
    Den blir som en sorts adresslista, så här säger vi, ut mot rymden, här bor vi!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *