Kornvallmon, Papaver rhoeas. Artnamnet rhoeas kommer av grekiskans rhoias som var namn på en vallmo hos Theofrastos, 300 f. kr.
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/papav/paparho1.jpg

I svensk lyrik finns det nog betydligt fler dikter och visor om drunknade sjömän, än om i strid stupade. Blommor som förekommer i samband med sorg och gravar är ofta inte namngivna. Liljor finns och ofta blomster och kransar / blomsterkransar, eller grönskande träd som böjer sig över graven. Jag finner inget sorgekväde eller annan dikt med vallmor uti.

Av helt andra slag är nedanstående vallmoförekomster

Här förs allt samman till en vallmo:

De fyra väderstrecken böjer han varligt samman
till en vallmo. Floderna och havsströmmarna
lockar han in i handens fåror.
Snöbergen, stäpperna och djungeln,
Virvelstormen före en regntid,
Alla dessa väldiga prologer
Stillnar till ett leende
Eller den spröda tonen i en herdepipa.

Det är första strofen i dikten Panteisten ur Snölegend, av Verner Aspenström, som börjar så.

Sedan får jag ju inte glömma mitt ursprungslandskap,
vars hyllning till flickorna ju inte är sorgesam alls.

Det är flickorna i Småland, det är flickorna från mon.
Det är flickorna som vallmoblom och lilja och pion.

Det är liksom en evig bild, så Sejfo, att försöka hitta EN rot, tror jag är rätt kört, däremot kan man antagligen finna fler och fler bilder/texter där bilden förekommer.

Vilket är ett litet fint projekt, vallmoprojektet kan man i all anspråkslöshet kalla det.

Jag kom sent igår kväll att tänka på en ganska gullig liten historia om översättning, eller vad man ska kalla det.

En god vän gav Strindbergs En dåres försvarstal (på franska) i den svenska nationalutgåvan till mina svärföräldrar. De blev jätteglada och läste med stor behållning och Strindberg hade bott i deras kvarter och allt var frid och fröjd. Det var bara en grej de undrade lite över, de tyckte att det var en bra konstig översättning.
Den kändes inte riktigt fransk, och ibland var den nog behäftad med rena fel. Ändå var det en mycket bra text.
Och då var det ju så att Strindberg skrev just den direkt på franska.

Jag tycker att det är just gulligt, och ett ganska bra bevis på att DET GÅR. Man kan ”sjunga med brytning”.

Long before the Great War, the red poppy had become a symbol of death, renewal and life. The seeds of the flower can remain dormant in the earth for years, but will blossom spectacularly when the soil is churned. Beginning in late 1914, the fields of Northern France and Flanders became the scene of stupendous disturbances. Red Poppys soon appeared.

In 1915, at a Canadian dressing station north of Ypres on the Essex Farm, an exhausted physician named Lt. Col. John McCrae would take in the view of the poppy strewn Salient and experience a moment of artistic inspiration.The veteran of the South African War was able to distill in a single vision the vitality of the red poppy symbol, his respect for the sacrifice made by his patients and dead comrades, and his intense feeling of obligation to them. McCrae would capture all of this in the most famous single poem of the First World War, In Flanders Fields.

The doctor’s work achieved immediate universal popularity which was subsequently reinforced by his own death in 1918 from pneumonia and meningitis. He was buried in a military cemetery near Calais on the English Channel, thus becoming one with those of whom he wrote in his famous poem. Probably by the time of his internment, John McCrae’s verse had forever bound the image of the Red Poppy to the memory of the Great War. The poppy was eventually adopted by the British and Canadian Legions as the symbol of remembrance of World War One and a means of raising funds for disabled veterans. An American war volunteer, Moina Michael, helped establish the symbol in the US where the Veterans of Foreign Wars and the American Legion also embraced the Red Poppy tradition.

In Flanders Fields
By John McCrae

In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row by row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard among the guns below.

We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe;
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If yea break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
In Flanders fields

vet inte varför jag nämner detta…..kanske för att visa att de här magiska blommorna är nog magiska på något sätt även utanför Europa…….skulle vara spännande att ta reda på mer om just dessa blommors symbolik i olika världsdelar………