<?xml version="1.0" encoding="UTF-8"?><rss version="2.0"
	xmlns:content="http://purl.org/rss/1.0/modules/content/"
	xmlns:dc="http://purl.org/dc/elements/1.1/"
	xmlns:atom="http://www.w3.org/2005/Atom"
	xmlns:sy="http://purl.org/rss/1.0/modules/syndication/"
	
	>
<channel>
	<title>
	Kommentarer på: Sydslavisk vallmovisa	</title>
	<atom:link href="http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/feed/" rel="self" type="application/rss+xml" />
	<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/</link>
	<description>kulturartiklar, översättningar, kurser, föredrag...</description>
	<lastBuildDate>Thu, 23 Nov 2006 11:45:49 +0000</lastBuildDate>
	<sy:updatePeriod>
	hourly	</sy:updatePeriod>
	<sy:updateFrequency>
	1	</sy:updateFrequency>
	<generator>https://wordpress.org/?v=6.9.4</generator>
	<item>
		<title>
		Av: Karin		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7450</link>

		<dc:creator><![CDATA[Karin]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 23 Nov 2006 11:45:49 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7450</guid>

					<description><![CDATA[Tack Agneta!
Har lyssnat som hastigast på ett par spår, och de har nog mycket roligt.
]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Tack Agneta!<br />
Har lyssnat som hastigast på ett par spår, och de har nog mycket roligt.</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Bodil Z		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7439</link>

		<dc:creator><![CDATA[Bodil Z]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 23 Nov 2006 06:02:30 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7439</guid>

					<description><![CDATA[Tack Agneta,
ja, du är förstås den jag allra främst tänkte på i min första kommentar en bit upp. Mycket intressant och också mycket vackert har du infogat här: vallmon i Lundatrakten, det blodiga slaget vid Lund, hänvisningen till visorna om döda sjömän, Aspenströms dikt, flickorna från mon...]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Tack Agneta,<br />
ja, du är förstås den jag allra främst tänkte på i min första kommentar en bit upp. Mycket intressant och också mycket vackert har du infogat här: vallmon i Lundatrakten, det blodiga slaget vid Lund, hänvisningen till visorna om döda sjömän, Aspenströms dikt, flickorna från mon&#8230;</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Agneta		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7438</link>

		<dc:creator><![CDATA[Agneta]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 23 Nov 2006 02:55:23 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7438</guid>

					<description><![CDATA[Werner stavas det.
Karin angående att sjunga på anna än sitt modersmål:
en av våra söner är fritidsmusiker, bor i Bryssel och sjunger
oförskräckt på så väl franska, flamländska som engelska. Och vill du lyssna så finns ett det par franska (Billetsdoux, Ménilmontant) och ett engelskt exempel här: www.billetsdoux.be]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Werner stavas det.<br />
Karin angående att sjunga på anna än sitt modersmål:<br />
en av våra söner är fritidsmusiker, bor i Bryssel och sjunger<br />
oförskräckt på så väl franska, flamländska som engelska. Och vill du lyssna så finns ett det par franska (Billetsdoux, Ménilmontant) och ett engelskt exempel här: <a href="http://www.billetsdoux.be" rel="nofollow ugc">http://www.billetsdoux.be</a></p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Agneta		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7437</link>

		<dc:creator><![CDATA[Agneta]]></dc:creator>
		<pubDate>Thu, 23 Nov 2006 02:34:20 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7437</guid>

					<description><![CDATA[Vallmor finns ju flera sorter och jag föreställer mig att den vallmo som lyser röd på åker där tidigare gröda grott är kornvallmon. Här i kanten av Lund, som växer sig allt större ut över de omgivande åkrarna, ser jag att kornvallmon ofta får fäste där odling upphört och innan byggnationen satt ordentlig fart. Och faktum är att jag flera gånger tänkt på krig och döda soldater just på de ställen där vallmon prunkat, eftersom det är samma marker där Sveriges blodigaste slag ägde rum 4 december år 1676. Slaget vid Lund. Omkring 9000 döda och döende låg kvar på slagfältet. Någon dikt, visa eller sorgekväde från slaget känner jag inte till. Kanske finns det i Danmark, fler än två tredjedelar av de stupade var danskar. Jag bor ett stenkast från Sankt Hans backar, som nämns i texten här och från vars höjd man kan se ut över det forna slagfältet:
www.hep.lu.se/staff/mjornmark//skane/slagetvidlund/slagetvidlund.htm

Kornvallmon, Papaver rhoeas. Artnamnet rhoeas kommer av grekiskans rhoias som var namn på en vallmo hos Theofrastos, 300 f. kr.
http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/papav/paparho1.jpg 

I svensk lyrik finns det nog betydligt fler dikter och visor om drunknade sjömän, än om i strid stupade. Blommor som förekommer i samband med sorg och gravar är ofta inte namngivna. Liljor finns och ofta blomster och kransar / blomsterkransar, eller grönskande träd som böjer sig över graven. Jag finner inget sorgekväde eller annan dikt med vallmor uti.

Av helt andra slag är nedanstående vallmoförekomster

Här förs allt samman till en vallmo:

De fyra väderstrecken böjer han varligt samman
till en vallmo. Floderna och havsströmmarna
lockar han in i handens fåror.
Snöbergen, stäpperna och djungeln,
Virvelstormen före en regntid,
Alla dessa väldiga prologer
Stillnar till ett leende
Eller den spröda tonen i en herdepipa.

Det är första strofen i dikten Panteisten ur Snölegend, av Verner Aspenström, som börjar så.

Sedan får jag ju inte glömma mitt ursprungslandskap,
vars hyllning till flickorna ju inte är sorgesam alls.

 Det är flickorna i Småland, det är flickorna från mon.
 Det är flickorna som vallmoblom och lilja och pion.]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Vallmor finns ju flera sorter och jag föreställer mig att den vallmo som lyser röd på åker där tidigare gröda grott är kornvallmon. Här i kanten av Lund, som växer sig allt större ut över de omgivande åkrarna, ser jag att kornvallmon ofta får fäste där odling upphört och innan byggnationen satt ordentlig fart. Och faktum är att jag flera gånger tänkt på krig och döda soldater just på de ställen där vallmon prunkat, eftersom det är samma marker där Sveriges blodigaste slag ägde rum 4 december år 1676. Slaget vid Lund. Omkring 9000 döda och döende låg kvar på slagfältet. Någon dikt, visa eller sorgekväde från slaget känner jag inte till. Kanske finns det i Danmark, fler än två tredjedelar av de stupade var danskar. Jag bor ett stenkast från Sankt Hans backar, som nämns i texten här och från vars höjd man kan se ut över det forna slagfältet:<br />
<a href="http://www.hep.lu.se/staff/mjornmark//skane/slagetvidlund/slagetvidlund.htm" rel="nofollow ugc">http://www.hep.lu.se/staff/mjornmark//skane/slagetvidlund/slagetvidlund.htm</a></p>
<p>Kornvallmon, Papaver rhoeas. Artnamnet rhoeas kommer av grekiskans rhoias som var namn på en vallmo hos Theofrastos, 300 f. kr.<br />
<a href="http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/papav/paparho1.jpg" rel="nofollow ugc">http://linnaeus.nrm.se/flora/di/papavera/papav/paparho1.jpg</a> </p>
<p>I svensk lyrik finns det nog betydligt fler dikter och visor om drunknade sjömän, än om i strid stupade. Blommor som förekommer i samband med sorg och gravar är ofta inte namngivna. Liljor finns och ofta blomster och kransar / blomsterkransar, eller grönskande träd som böjer sig över graven. Jag finner inget sorgekväde eller annan dikt med vallmor uti.</p>
<p>Av helt andra slag är nedanstående vallmoförekomster</p>
<p>Här förs allt samman till en vallmo:</p>
<p>De fyra väderstrecken böjer han varligt samman<br />
till en vallmo. Floderna och havsströmmarna<br />
lockar han in i handens fåror.<br />
Snöbergen, stäpperna och djungeln,<br />
Virvelstormen före en regntid,<br />
Alla dessa väldiga prologer<br />
Stillnar till ett leende<br />
Eller den spröda tonen i en herdepipa.</p>
<p>Det är första strofen i dikten Panteisten ur Snölegend, av Verner Aspenström, som börjar så.</p>
<p>Sedan får jag ju inte glömma mitt ursprungslandskap,<br />
vars hyllning till flickorna ju inte är sorgesam alls.</p>
<p> Det är flickorna i Småland, det är flickorna från mon.<br />
 Det är flickorna som vallmoblom och lilja och pion.</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Karin		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7425</link>

		<dc:creator><![CDATA[Karin]]></dc:creator>
		<pubDate>Wed, 22 Nov 2006 07:57:16 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7425</guid>

					<description><![CDATA[Jag tillhör de här som tror att bilder kommer och går genom våra medvetanden, genom historien, och bilden av fältet där slaget en gång stod, nu fyllt med vallmo, inbillar jag mig KAN ha förekommit redan hos de gamla grekerna.

Det är liksom en evig bild, så Sejfo, att försöka hitta EN rot, tror jag är rätt kört, däremot kan man antagligen finna fler och fler bilder/texter där bilden förekommer.

Vilket är ett litet fint projekt, vallmoprojektet kan man i all anspråkslöshet kalla det.

Jag kom sent igår kväll att tänka på en ganska gullig liten historia om översättning, eller vad man ska kalla det.

En god vän gav Strindbergs En dåres försvarstal (på franska) i den svenska nationalutgåvan till mina svärföräldrar. De blev jätteglada och läste med stor behållning och Strindberg hade bott i deras kvarter och allt var frid och fröjd. Det var bara en grej de undrade lite över, de tyckte att det var en bra konstig översättning.
Den kändes inte riktigt fransk, och ibland var den nog behäftad med rena fel. Ändå var det en mycket bra text.
Och då var det ju så att Strindberg skrev just den direkt på franska.

Jag tycker att det är just gulligt, och ett ganska bra bevis på att DET GÅR. Man kan &quot;sjunga med brytning&quot;.
]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Jag tillhör de här som tror att bilder kommer och går genom våra medvetanden, genom historien, och bilden av fältet där slaget en gång stod, nu fyllt med vallmo, inbillar jag mig KAN ha förekommit redan hos de gamla grekerna.</p>
<p>Det är liksom en evig bild, så Sejfo, att försöka hitta EN rot, tror jag är rätt kört, däremot kan man antagligen finna fler och fler bilder/texter där bilden förekommer.</p>
<p>Vilket är ett litet fint projekt, vallmoprojektet kan man i all anspråkslöshet kalla det.</p>
<p>Jag kom sent igår kväll att tänka på en ganska gullig liten historia om översättning, eller vad man ska kalla det.</p>
<p>En god vän gav Strindbergs En dåres försvarstal (på franska) i den svenska nationalutgåvan till mina svärföräldrar. De blev jätteglada och läste med stor behållning och Strindberg hade bott i deras kvarter och allt var frid och fröjd. Det var bara en grej de undrade lite över, de tyckte att det var en bra konstig översättning.<br />
Den kändes inte riktigt fransk, och ibland var den nog behäftad med rena fel. Ändå var det en mycket bra text.<br />
Och då var det ju så att Strindberg skrev just den direkt på franska.</p>
<p>Jag tycker att det är just gulligt, och ett ganska bra bevis på att DET GÅR. Man kan &#8221;sjunga med brytning&#8221;.</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Sejfo		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7415</link>

		<dc:creator><![CDATA[Sejfo]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 21 Nov 2006 21:05:54 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7415</guid>

					<description><![CDATA[Nu vet jag nog var den här symboliken i den sydslaviska visan kommer ifrån...kanske.......]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Nu vet jag nog var den här symboliken i den sydslaviska visan kommer ifrån&#8230;kanske&#8230;&#8230;.</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Sejfo		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7414</link>

		<dc:creator><![CDATA[Sejfo]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 21 Nov 2006 21:01:53 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7414</guid>

					<description><![CDATA[Det blir nog en del red poppies framöver..........ska klistra in lite om det jag hittade på en websida..spännande.....

Long before the Great War, the red poppy had become a symbol of death, renewal and life. The seeds of the flower can remain dormant in the earth for years, but will blossom spectacularly when the soil is churned. Beginning in late 1914, the fields of Northern France and Flanders became the scene of stupendous disturbances. Red Poppys soon appeared.

In 1915, at a Canadian dressing station north of Ypres on the Essex Farm, an exhausted physician named Lt. Col. John McCrae would take in the view of the poppy strewn Salient and experience a moment of artistic inspiration.The veteran of the South African War was able to distill in a single vision the vitality of the red poppy symbol, his respect for the sacrifice made by his patients and dead comrades, and his intense feeling of obligation to them. McCrae would capture all of this in the most famous single poem of the First World War, In Flanders Fields.

The doctor&#039;s work achieved immediate universal popularity which was subsequently reinforced by his own death in 1918 from pneumonia and meningitis. He was buried in a military cemetery near Calais on the English Channel, thus becoming one with those of whom he wrote in his famous poem. Probably by the time of his internment, John McCrae&#039;s verse had forever bound the image of the Red Poppy to the memory of the Great War. The poppy was eventually adopted by the British and Canadian Legions as the symbol of remembrance of World War One and a means of raising funds for disabled veterans. An American war volunteer, Moina Michael, helped establish the symbol in the US where the Veterans of Foreign Wars and the American Legion also embraced the Red Poppy tradition.

In Flanders Fields
By John McCrae


In Flanders fields the poppies blow
Between the crosses, row by row,
That mark our place; and in the sky
The larks, still bravely singing, fly
Scarce heard among the guns below. 

We are the dead. Short days ago
We lived, felt dawn, saw sunset glow,
Loved, and were loved, and now we lie
                    In Flanders fields.

Take up our quarrel with the foe;
To you from failing hands we throw
The torch; be yours to hold it high.
If yea break faith with us who die
We shall not sleep, though poppies grow
                    In Flanders fields]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Det blir nog en del red poppies framöver&#8230;&#8230;&#8230;.ska klistra in lite om det jag hittade på en websida..spännande&#8230;..</p>
<p>Long before the Great War, the red poppy had become a symbol of death, renewal and life. The seeds of the flower can remain dormant in the earth for years, but will blossom spectacularly when the soil is churned. Beginning in late 1914, the fields of Northern France and Flanders became the scene of stupendous disturbances. Red Poppys soon appeared.</p>
<p>In 1915, at a Canadian dressing station north of Ypres on the Essex Farm, an exhausted physician named Lt. Col. John McCrae would take in the view of the poppy strewn Salient and experience a moment of artistic inspiration.The veteran of the South African War was able to distill in a single vision the vitality of the red poppy symbol, his respect for the sacrifice made by his patients and dead comrades, and his intense feeling of obligation to them. McCrae would capture all of this in the most famous single poem of the First World War, In Flanders Fields.</p>
<p>The doctor&#8217;s work achieved immediate universal popularity which was subsequently reinforced by his own death in 1918 from pneumonia and meningitis. He was buried in a military cemetery near Calais on the English Channel, thus becoming one with those of whom he wrote in his famous poem. Probably by the time of his internment, John McCrae&#8217;s verse had forever bound the image of the Red Poppy to the memory of the Great War. The poppy was eventually adopted by the British and Canadian Legions as the symbol of remembrance of World War One and a means of raising funds for disabled veterans. An American war volunteer, Moina Michael, helped establish the symbol in the US where the Veterans of Foreign Wars and the American Legion also embraced the Red Poppy tradition.</p>
<p>In Flanders Fields<br />
By John McCrae</p>
<p>In Flanders fields the poppies blow<br />
Between the crosses, row by row,<br />
That mark our place; and in the sky<br />
The larks, still bravely singing, fly<br />
Scarce heard among the guns below. </p>
<p>We are the dead. Short days ago<br />
We lived, felt dawn, saw sunset glow,<br />
Loved, and were loved, and now we lie<br />
                    In Flanders fields.</p>
<p>Take up our quarrel with the foe;<br />
To you from failing hands we throw<br />
The torch; be yours to hold it high.<br />
If yea break faith with us who die<br />
We shall not sleep, though poppies grow<br />
                    In Flanders fields</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Karin		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7412</link>

		<dc:creator><![CDATA[Karin]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 21 Nov 2006 20:31:23 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7412</guid>

					<description><![CDATA[Bra. Det kan bli hur spännande som helst.]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Bra. Det kan bli hur spännande som helst.</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Sejfo		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7410</link>

		<dc:creator><![CDATA[Sejfo]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 21 Nov 2006 19:56:01 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7410</guid>

					<description><![CDATA[Hittade av en slump en kort information om en bok..en roman med titeln Röda vallmor av en författare som heter Alai (aldrig hört talas om).....Denna bok blev nyligen översatt från ??-ingen aning- men jag antar chinesiska- till serbiska av en viss Dubravka Ivkovic (kan någon på Balkan chinesiska??)...boken har i alla fall publicerats i världslitteraturens antologi...som det står så utmärker boken ett visst &quot;barockt fint språk&quot;, intressanta huvudpersoner, livsskildringar och &quot;dramatisk spänning&quot;. Boken leder läsaren till Tibet innan den blev ockuperad av Kina...här kan man antagligen läsa om både kärlek och fiendskap....Kritiker anser att Röda vallmor är för Tibet ungefär som verk av Markes är för Colombia........

vet inte varför jag nämner detta.....kanske för att visa att de här magiska blommorna är nog magiska på något sätt även utanför Europa.......skulle vara spännande att ta reda på mer om just dessa blommors symbolik i olika världsdelar......... ]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Hittade av en slump en kort information om en bok..en roman med titeln Röda vallmor av en författare som heter Alai (aldrig hört talas om)&#8230;..Denna bok blev nyligen översatt från ??-ingen aning- men jag antar chinesiska- till serbiska av en viss Dubravka Ivkovic (kan någon på Balkan chinesiska??)&#8230;boken har i alla fall publicerats i världslitteraturens antologi&#8230;som det står så utmärker boken ett visst &#8221;barockt fint språk&#8221;, intressanta huvudpersoner, livsskildringar och &#8221;dramatisk spänning&#8221;. Boken leder läsaren till Tibet innan den blev ockuperad av Kina&#8230;här kan man antagligen läsa om både kärlek och fiendskap&#8230;.Kritiker anser att Röda vallmor är för Tibet ungefär som verk av Markes är för Colombia&#8230;&#8230;..</p>
<p>vet inte varför jag nämner detta&#8230;..kanske för att visa att de här magiska blommorna är nog magiska på något sätt även utanför Europa&#8230;&#8230;.skulle vara spännande att ta reda på mer om just dessa blommors symbolik i olika världsdelar&#8230;&#8230;&#8230; </p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
		<item>
		<title>
		Av: Bodil Z		</title>
		<link>http://bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/comment-page-1/#comment-7409</link>

		<dc:creator><![CDATA[Bodil Z]]></dc:creator>
		<pubDate>Tue, 21 Nov 2006 19:43:28 +0000</pubDate>
		<guid isPermaLink="false">http://www.bodilzalesky.com/blog/2006/11/21/sydslavisk-vallmovisa/#comment-7409</guid>

					<description><![CDATA[Karin, jag tycker det kan vara lite roligt att vara lite högtidlig eller allvarlig emellanåt (det låter kanske lite motsägelsefullt med den här inblandningen av &quot;roligt&quot;), men inget sådant här stämningsläge ska få ta platsen från de andra möjliga stämningslägena. Och jag tänker mig att man kan avsluta saker nästan hur många gånger som helst utan att något tar slut. Och när det gäller vallmon så är den ju en blomma för både för blodet och smärtan, för skönheten och livet, för glömskan och domnandet....och för kakor med vallmofrön i, eller hur? - Mohnkuchen lägger sig på mitt fat igen och ser svart och intressant ut i sitt inre...

]]></description>
			<content:encoded><![CDATA[<p>Karin, jag tycker det kan vara lite roligt att vara lite högtidlig eller allvarlig emellanåt (det låter kanske lite motsägelsefullt med den här inblandningen av &#8221;roligt&#8221;), men inget sådant här stämningsläge ska få ta platsen från de andra möjliga stämningslägena. Och jag tänker mig att man kan avsluta saker nästan hur många gånger som helst utan att något tar slut. Och när det gäller vallmon så är den ju en blomma för både för blodet och smärtan, för skönheten och livet, för glömskan och domnandet&#8230;.och för kakor med vallmofrön i, eller hur? &#8211; Mohnkuchen lägger sig på mitt fat igen och ser svart och intressant ut i sitt inre&#8230;</p>
]]></content:encoded>
		
			</item>
	</channel>
</rss>
