Jag mediterar över ordet ”limbo”, som gång på gång har hamnat i min väg på sista tiden. Själva klangen i ordet är tilltalande: harmonisk med en lätt magi över sig, ordet sjunger och studsar liksom i huvudet på mig: limbo, limbo, limbo…
Vad betyder det då? Det betyder ”varken himmel eller helvete”. Svaret är som början till nya frågor – vad är himmel, vad är helvete? Himlen är dit man vill komma eller dit man ska vilja komma, fast himlen går inte föreställa sig och inte går den att beskriva. Och helvetet, ja, dit vill man inte, eller hur? Kanske är det lite lättare att föreställa sig helvetet än himlen och visst beskrivs helvetet mycket oftare och uttrycksfullare – tänk bara på ”Divina Commmedia”! Nog är det väl ”Inferno” som läses och som intresserar (tänk bara på femte sången om Paolo och Francesca!) – ”Purgatorio” och ”Paradiso” ligger långt efter där. Purgatorio eller skärselden är det då besläktat med limbo? Det ligger ju emellan himmel och helvete, men nej, med limbo har skärselden ingen likhet. Skärselden för till himlen, den är ett slags väg, en knagglig väg men en väg. Limbo är något annat, limbo för ingenstans. Är limbo ett tomrum? Eller tomhet? Ett icke-vara? Om man säger att man befinner sig i limbo, vad menar man då? Limbo är en plats där man inte vill vara, limbo är ett tillstånd man inte vill befinna sig i. Är limbo ett slags helvete utan konkreta plågor? Är limbo frånvaron av allt?
