Alla borde veta..
Det var inte folket fel, varken Serbernas eller Bosniernas, allt är egentligen politikens fel! Hatet som finns mellan oss är för att vi klandrar varandra. För politiken törs vi inte klandra?

Håller med Thomas ”Det du citerar mot slutet ger mig rysningar.”
Det värmer om hjärtat att veta att även utomstående bryr sig!

Ta hand om dig /Irma

Däremot gott om ANDRA blinda fläckar, som när man kommer bort från dem ett tag blir – nej, inte smärtsamma, det kan man inte säga – men kalla det våldsamt irriterande då. En sorts exsem.

Och nu kanske jag låter romantisk och naiv, men där skulle ju då alla exilbosnier som ser sitt samhälle speglat i ett annat (det de lever i) kunna bli till hjälp, så småningom.
Det är åtminstone vad man kan hoppas.
Eller vad jag hoppas.

Vad säger Sejfo????

”There were two worlds, between which there cannot be any real contact nor the possibility of agreement; two terrible worlds doomed to an eternal war in a thousand various forms.”

Förmodligen har han rätt. Jag är själv bosnier och fortfarande har jag inga riktiga svar på de oändliga konflikter som dyker upp på Balkan, eller rättare sagt, konflikter som hela tiden finns. Jag tror inte att Vehid Gunic har några svar heller, han är också en sådan person som jag själv, nämligen en människoälskare och en som förespråkar tollerans mellan olika folkgrupper. Det är bara sådana som inte är för tollerans och samliv mellan alla som har riktiga svar, ”sina svar”, och det är att det alltid är DE ANDRA som bör försvinna från jorden eftersom det är DE som är bovarna. Måste erkänna att t.o.m Ivo Andric varit en person som tydligt ställde sig på en sida..ska inte gå närmare i det nu. En av karaktärerna i hans bok Bosniska Kröniker, Dr. Cologna, uttalade sig om livet i Bosnien, som föreställde Andrics egen syn på det. Han sa att för en som kände Västen (citerar):

”To live in Turkey (Bosnia) means to walk along a knife edge and to burn on a low fire. I know this, for we are born on that knife edge, we live and die on it, and we grow up and are burned out on that fire…No one knows what it means to be born and live on the brink, between two worlds, knowing and understanding both of them and to be unable to help explain them to each other and bring them closer. To love and hate both…To have two homelands and yet have none. To be everywhere at home and to remain forever a stranger. In short, to live torn on a rack, but as both victim and torturer at once.”

Här griper han in lite djupare i de problem som vi (invandrare, utvandrare, flyktingar eller kalla oss för vad ni vill) ständigt är tvungna att konfrontera. Problem som också Salko, ur ovannämnda boken som Bodil tog upp, är tvungen att leva med. Alla utomstående, turister och liknande grupper som varit på Balkan upplever dess folkgrupper som vänliga. Det är de också, men det löser inte deras ständiga problem och deras farhågor stillnar aldrig..farhågor att det ska ”bryta ut” igen.