”Orka” är ett intressant ord: kort, välskräddat och användbart. Märkligt nog verkar det bara finnas i nordiska språk: svenska, norska, danska och isländska (förmodligen färöiska också). Oftast är det väl så att man inte orkar, men man kan också orka mycket, man kan orka med saker och man kan orka äta upp maten. Nej, nu orkar jag inte mer. Åjo, ta en kaka till. Nu får jag akta mig så att jag inte kommer in på ”truga” också.
Jag slår upp ”orka” hos Hellquist och hittar lite om att ordet finns i nordiska språk och att det härstammar från germanskans *wurkon och att det är en parallellbildning till ”yrka” samt att ordet står i avljudsförhållande till "verk". Engelskans ”work” bör enligt detta vara besläktat med ”orka”.
Nåväl, gott så, nu skulle jag vilja låna ut ”orka” till andra språk. Lite försiktigt börjar jag med tyskan. Det blir väl ”orken” då eller möjligen ”orkern”: ”Das orke ich nicht” eller ”das orkre ich nicht”. ”Man kan ja nicht alles orken, oder?”
Vi flyttar in det i italienskan också: Infinitiven blir ”orcare”, det står väl rätt klart. ”Non orco più.” (Att ”orco” betyder jätte eller troll bryr vi oss inte om – homonymer är väl inget konstigt? Nej.) ”Orchi?”
”I don’t ork anymore.” Nehej. ”Do you (w)ork?”
Hur blir det på spanska? ”Orcar” väl. ”No orco más.” "¿Tú tampoco?"
”Je n’orc pas.” Eller ska det vara någon stum konsonant eller vokal på slutet? ”Je n’orces plus.” Fast hur blir infinitiven?
Och hur för vi in "orka" i slaviska språk, vilka former tar ordet där? Och på finska? Ungerska? Och…