Om kroatiska, bosniska och serbiska
5/11 -2006
Under Humanistdagarna vid Göteborgs universitet förra helgen lyssnade jag bland annat på ett intressant föredrag om skillnader och likheter mellan olika språk i det som en gång var Jugoslavien. Det var Sonja Miladinović, doktorand i slaviska språk, som höll föredraget.
Hon talade till exempel om de olika dialektgrupperna kajkaviska, čakaviska och štokaviska. Kajkaviska talas i norra Kroatien, čakaviska i det kroatiska kustlandet och štokaviska i större delen av Kroatien, Bosnien-Hercegovina och Serbien. Dessa tre dialektgrupper skiljer sig, efter vad jag uppfattade, ganska mycket åt. Intressant är att alla de tre officiella språken i området: kroatiska, bosniska och serbiska utgår ifrån samma dialekt nämligen den štokaviska.
Jag har nu hittat en text av Sonja Miladinović om det här. Jag plockar ut några rader (resten kan ni läsa i länken) som ger en förklaring till de olika dialekternas namn:
Språkområdet indelas i tre övergripande dialektergrupper (benämnda efter tre olika motsvarigheter till det frågande ’vad’): kaj-dialekterna i nordvästra Kroatien, ča-dialekterna längs den kroatiska dalmatinska kusten och på öarna samt den största gruppen, što-dialekterna, i Bosnien-Hercegovina, Montenegro, Serbien och återstående delar av Kroatien.
Što-dialekterna delas i sin tur upp i enlighet med utvecklingen av det urslaviska ljudet /ě/ i e-dialekter i öster och je-dialekter i väster, beroende på om det aktuella urslaviska ljudet kommit att uttalas som ett enkelt /e/ respektive som ett mera diftongerat /je/ eller /ije/.
Det här lilla inlägget har jag inte främst gjort för att berätta någonting utan för att jag ”i hemlighet” hoppas på att nu få veta mer om de här språken och deras inbördes samband.