Någon i min närhet uttalade nyss ordet ”klämdag” och vips dök det tyska ordet ”Brückentag” och det italienska ordet ”ponte” upp i mitt huvud. Om jag ställer ”kläm” bredvid ”bro-Brücke-ponte” ger det mig en lustig lätt svajig känsla. Det är två helt olika sätt att se på detta något som befinner sig emellan två. Det ena känns väldigt tätt inpå, ja, lite trångt och kläm-skavigt medan det andra synsättet har något luftigt och nästan abstakt över sig.
Detta för mig osökt till gester man använder i olika länder för att visa hur mycket man har, hade eller vill ha i glaset. I Sverige till exempel är det tomrummet mellan tumme och pekfinger som talar om mängden. I Tjeckien (till exempel) är det de sammanhållna fingrarnas massa som anger den. I ena fallet visas måttet med tomrum och i det andra med substans.