Denna oktober håller fortfarande sommaren i handen. Värmen ligger kvar och löven liksom stretar emot att gulna på allvar, de fallar gröna till marken eller så blir de helt lugnt bara bruna. Och himlen nöjer sig med matta ullfärger.
Här finns ingenting av fjolårets guldgnistrande prakt. Minns ni allt guldet från förra hösten? Eller himlens blåa?
Åh, du måste bo i södra Sverige. Vilken vacker lövskog, och så grön.
Är det där trolska trädet överst en ek? Det påminner mig om min barndom. Och en smula om Per Ekström, solmålaren.
Jag bor i utkanten av Vänersborg och den översta bilden är tagen för ungefär en vecka sedan (den andra bilden är tagen vid samma tid förra året), så den är ju inte riktigt från idag och här är mycket gråare nu, det är sant, fast kallt är det inte.
Ja, det trolska trädet överst är en ek och på försomrarna står den och de andra träden i ett blått hav av lupiner. Här har en gång legat ett torp. Grunderna från huset, ladugården och hönshuset finns kvar och jordkällaren är väl nästan som den var när folk bodde här. Jag tror torpet hette Kaserna, men jag hittar inte min karta nu, så jag är inte helt säker…
Aha, Vänersborg. Jag kan livligt föreställa mig eken omgärdad av just lupiner. Här hos oss på Vikbolandet växer och blommar de som ogräs i mitten och slutet av juni.
Kaserna — ett gammalt soldattporp antar jag. Namnet har ju viss beredskapsklang.
Fint att åtminstone jordkällarn finns kvar.
Vikbolandet – någonstans i Östergötland, eller hur? Som barn läste jag en gång en bok som hette Kastrullresan; gick inte den resan genom Vikbolandet, eller minns jag fel?
Kaserna – ja, kanske är det ett gammalt soldattorp, jag vet inte. Inte så långt därifrån, lite närmare Karls Grav, låg ett annat torp som hette Kasen. Jag har alltid tänkt på vårdkase ihop med de här namnen, men det kan vara fel. En vårdkase är väl en eld som signalerar eller markerar något och det kanske inte passar in riktigt i det här.
Säg inte det. Jag tänkte genast ”kasern” och det kanske säger mer om mig än om torpet hos dig. Din vådkasevariant är ju betydligt mer poetisk, med torpet som en liten fyrbåk där i gläntan.
Och Kastrullresan tycks ha gått genom Vikbolandet, det stämmer. Men det var jag tvungen att kolla. Jag läste/hörde den också som barn men jag är inte uppvuxen häromkring, så det var inget jag på rak arm mindes. Men en kul koppling var det. Jag måste ta och läsa Kastrullresan för min dotter när hon blir lite äldre.
Vårdkase!
Elmo,
nu när vi har pratat så här trivsamt fram och tillbaka en stund, så kanske jag får fråga dig var du vuxit – under gamla ekar…
Och Per Ekström blir jag nyfiken på. ”Solmålaren” har en suggestiv klang. Var kan jag se någon av hans målningar? På nätet eller i verkligheten.
”Under gamla ekar” lät bekant. Jag minns ekarna där barn jag lekt — på Öland närmare bestämt. Per Ekström är också därifrån och det här var den enda länken jag hittade innehållande några få snåla smakprov på hur ”Solmålaren” kan se ut:
http://hem.passagen.se/lian4557/index.htm
Inte så värst representativa för vad jag menade dock. Jag minns särskilt en stor mörk blandskogshistoria som min gamla farfar faktiskt har hängande hos sig fortfarande.
Impressionism när den är som mest gåtfull och nostalgisk. Åtminstone för mig.
(Dessvärre alltså ingen länk till den.)
Hans målningar kan du annars se på Per Ekström-muséet i Mörbylånga. (Dvs i kommunmetropolen på södra ön där undertecknad en gång gått i högstadiet.)
Jaså Öland, det är förstås något särskilt. Öar är alltid något speciellt.
Tack för länken till smakproven på Solmålarens tavlor. Jag tycker om alla fem, men ska jag väja två (varför jag just ska välja två, kan jag inte svara på) så tar jag ”Stockholms inlopp” och ”Soldis Carolles 1880-tal”. I övrigt försöker jag hitta på hur den här ”blandskogshistorian” kan se ut…
Och kommer jag någon gång i närheten av Mörbylånga…
Jag åkte över Hallandsåsen när jag tog mig hem från Tyskland nyligen. Den var helt bedövande vacker i gulrödorangegrön höstprakt.
//JJ
Är det lönnar som växer där, lönnlöven brukar ha mycket färg? Eller bokar?
Idag när solen sken efter många gråaktiga dagar, så såg jag allt en del guld här i Onsjöskogarna också – fast förra oktober hade starkare färger här…
Lönnlöven i Skåne — i alla fall uti Lund — har inte haft sedvanlig färgprakt i år. Troligen därför att vi har haft få nätter med under 10°C. Många lönnblad är fortfarande gröna andra har de senaste dagarna börjat gå i brungult och det är inte särsklt många blad som fallit av ännu. men de närmsta dagarna med de kuling- och stormvindar som förvarnats kommer troligen att slita bort stora lövmassor från de skånska träden.
Temperaturen senaste veckan i Lund kan åskådligt betraktas här:
http://www.temperatur.nu/temperatur-1-0_1_106.html
Dessa färska höstbilder från Sydtyskland är mums för ögat.
Vattenspeglingarna från den 22 oktober i synnerhet.
http://www.photomaker.org/SALZBLOG/B663148384/C156955892/index.html
Agneta,
Salzblog innehåller över huvud taget mycket fint. Tack för länken!
Jo, jag vet. En av mina favoritr är den. har du sett det här från när korna togs ned från sommarbetet?
http://www.photomaker.org/SALZBLOG/B663148384/C1702125014/index.html
Agneta,
tack för titten. De smyckade korna får mig att tänka på några rader ur Schillers ”Wilhelm Tell”:
Ruodi: Wie schön der Kuh das Band zu Halse steht!
Kuoni: Das weiß sie auch, daß sie die Reihen führt,
Und nähm’ ich ihr’s, sie hörte auf, zu fressen.