Härom dagen hittade jag en bok med några av Pär Lagerkvists dikter i italiensk översättning – nej, jag tänker inte tala om var. Det är en bok av det här föredömliga slaget som på varje uppslag ger dels originaldikten dels översättningen, så att man om man vill nästan kan läsa dikterna i stereo, eller i alla fall vandra fritt fram och tillbaka mellan de två språkgestalterna. Översättningen är gjord av är den framstående översättaren Giacomo Oreglia.
Jag tänker under hösten visa några av dikterna här på båda språken. Idag väljer jag ”Under stjärnorna” för att den sista raden nästan ständigt funnits i mitt huvud på mina skogsvandringar under de senaste veckorna, utan att jag kunde komma på i vilken dikt den hörde hemma. Men nu vet jag.
Under stjärnorna
Här vill jag stanna,
stum.
Här vill jag sänka min panna.
Heliga rum.
Inga människoord äro sanna.
•••
Sotto le stelle
Qui voglio rimanere,
muto.
Qui io voglio deporre la mia fronte.
Sacro luogo.
Nessuna parola umana è verità.
När jag nu tittar på den italienska versionen, så tänker jag det här: "Sacro luogo" är perfekt, men den sista raden, den som är själva orsaken till att jag sätter in den här texten idag, den befinner sig kanske ett litet steg ifrån det överväldigande i Lagerkvists ord…
Jag köpte Pellegrino sul mare i Rom för några år sedan, hittade den hos en försäljare på ett litet torg. Jag kunde några ord på italienska, förstod hjälpligt det som stod i tidningarna, och jag köpte boken som en del i ett projekt att lära mig mer italienska. Men den har mest samlat damm, så vill du ha den kan jag skicka den till dig. Den är inte så snygg direkt, någon tidigare ägare har gjort understrykningar.
Dennis,
tack gärna, vilket trevligt erbjudande. Jag går in på kontaktsidan i din blogg och ger dig min adress den vägen.
Om jag får vara lite påflugen – eller vad jag nu ska kalla det -, så undrar jag om du inte skulle kunna läsa italiensk litteratur på originalspråk i stället, fast det kanske är det du gör… Om inte så bistår jag gärna med några förslag på böcker som är samtidigt bra och inte alltför otillgängliga vad gäller språket.
mamma mia, sono splendide. davvero splendide. non conoscevo quest’autore, ho fatto una piccola ricerca (http://www.girodivite.it/antenati/xx2sec/_lagerk.htm), ho trovato alcuni suoi libri con accanto la quarta di copertina.. devo assolutamente leggerne qualcuno.. grazie mille per avermelo fatto conoscere.. e questi versi sono meravigliosi.. assoluti.
sai, ho fatto subito un’associazione con Emily Dickinson.. Anche nei suoi versi c’era l’Assoluto, sebbene le sue poesie fossero meno gravi.. quando le leggo, ho sempre l’impressione che ella stessa sia un po’ una delle api che in genere popolano le sue liriche.. sembra uno spiritello che conosce il peso dell’esistenza, ma al contempo lo sorvola.
i versi che mi hanno ricondotto di nuovo a lei, dopo aver letto questi di Pär Lagerkvists, sono:
ha una sua solitudine lo spazio,
solitudine la morte – eppure
tutte queste son folla
in confronto a quel punto più profondo,
segretezza polare,
che è un’anima al cospetto di sè stessa:
infinità finita.