Jag plockar ut ett litet avsnitt ur länken – Byroncitatet har du ju redan visat fram: ”Europa: Vild särskilt i de östra delarna, Grekland upp till Alperna. Pelarformen odlas mycket i hela Medelhavsområdet; typisk vid kyrkogårdar och kyrkor i Grekland, Italien, Spanien och på Cypern.”

Fann jag här där en hel del om cypressen finns att läsa:
http://www.shenet.se/vaxter/cypress.html

”Hans Nådes tid” har jag tyvärr inte läst och jag ser fram emot att – någon gång i framtiden – få se några exempel på langobardiska ord ur boken. Essän om den läste jag med intresse och jag gladde mig lite extra åt att Cividale dök upp där. Där finns ju det berömda ”tempietto longobardo” helt nära Natisones strand.

PS Det här har inget med det du skrev att göra men jag klämmer in det ändå: Den trakt av Friuli som jag känner bäst är den strax öster om Udine. Här är några fina bynamn därifrån: Magredis, Attimis, Faedis, Salt. För övrigt arbetar min dotter Alexandra nu på agriturismon/vingården La Faula som ligger i det området.

Soldatlatin: Torbjörn Elensky skrev en gång i en kommentar på Errata att ”husarlatinet” användes som ett slags lingua franca i Habsburgsriket till långt inpå 1700-talet. Jag blev rätt förvånad eftersom jag aldrig hört talas om det. På min förfrågan hänvisade T. mig bl.a. till en berättelse av Clemens Brentano med många intressanta passager.

Länkar. (om man får):

Brentano: http://gutenberg.spiegel.de/brentano/wehmuell/wehmuell.htm
En bra essä om Hans Nådes tid och det aktuella Europaprojektet:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=179286

Bengt: Jag tar hjälp i Ingmar Karlssons bok ”Det lilla Europa” för att måla upp den historiska bakgrunden:

”Under romersk tid var det känt som Patria Fori Julii. Här inrättade sedan langobarderna på femhundratalet sitt första hertigdöme i Italien. Därefter trängde sydslaver in i regionen. Deras närvaro har satt sina spår i ortsnamn som till exempel Gradisca, medan Spilimbergo (Spengelberg) vittnar om tidig tysk invandring.

Under karolingerna fick området namnet Mark Friaul. På niohundratalet utsattes det för upprepade magyariska anfall. Den tyske kejsaren Otto den Store satte stopp för dessa och förenade år 952 Friuli med Bayern och gjorde därmed området till en del av det tyska riket. År 1077 kom merparten av Friuli under patriarken av Aquileja för att sedan falla under Venedig. En mindre del, grevskapet Görz eller Gorizia, stod kvar inom det tyska riket som ett världsligt furstendöme och tillföll år 1500 huset Habsburg.

1797 besattes det ventianska Firuli av Napoleon, som gjorde det till en del av sitt italienska kungarike. Efter kejsarens fall tilldelades det år 1814 Österrike men tiden under Wiens överhöghet varade bara till 1866. Då erhöll det nyligen utropade kungariket Italien området som en belöning för sitt deltagande på den preussiska sidan i det tyska enhetskriget. Efter första världskriget tillföll även grevskapet Görz Italien.”

Så, där har vi en liten bakgrund. Kanske har du något att tillägga eller protestera emot i denna textsnutt, Bengt?

Nu till språket, som alltså är besläktat med ladinskan och rätoromanskan: Som de andra två anses friulanskan ha sina rötter i vulgärlatinet via ett slags förenklat soldatlatin, som är ett spår av romarnas ockupation av de här områdena kring början av vår tidräkning. Friulanskan har alltså inte utvecklats ur italienskan utan den har kommit till ur latinet parallellt med italienskan (skulle man kunna uttrycka det). Under områdets växlande historia har inslag från venetianska och gemanska dialekter och även ord från slovenskan kommit in i språket.

Agnes: Här vet jag egentligen bara ATT cypressen är en dödssymbol. Cypressen är oerhört vanlig på kyrkogårdar i Italien, dvs på kyrkogårdar där det alls finns några träd. Egentligen är jag osäker på om cypressen alls uppfattas som dödssymbol i Sverige…

Kanske kommer det hit någon kunnig person som kan säga lite mer om detta.