I Stockholm köpte jag mig ett litet portugisiskt ficklexikon som jag tänker ha som stöd när jag nu försöker läsa dikter av Eugénio de Andrade och Fernando Pessoa och väl så småningom en del andra portugisiska poeter.
Jag började med att bläddra omkring i den lilla boken för att bekanta mig så smått med de portugisiska ordformerna och för att se hur de förhåller sig till motsvarande italienska och spanska. Jag kände från tidigare till typiska ändelser som ”-ção” i ”contradição” (motsägelse) eller ”salvação” (räddning) och en del lösa ord: ”coração” (hjärta), ”criança”(barn), ”falar” (prata).
Efter lite bläddrande ser jag att mycket är ungefär som jag trodde och att en del ord ligger närmare spanskan, andra närmare italienskan. Det är utan tvekan fler som liknar spanskan, men inte så få är faktiskt mer lika italienskan.
Vad kan dagarna heta på portugisiska, funderar jag och tittar efter. Här blir jag lite paff. Se här, jag börjar med ”måndag” och fortsätter veckan igenom:
segunda-feira
terça-feira
quarta-feira
quinta-feira
sexta-feira
sábado
domingo
Portugisiskan har visst haft en period då man ville fjärma sig från spanskan och kanske från andra romanska språk över huvud taget. Man ville ha egna portugisiska ord för olika företeelser. Fast den som fick stå för dagarnas namn verkar inte ha haft alltför mycket fantasi…