Kommentarer på: Juni 1953, uppror i DDR – Våldets seger

Av: Freya Klier – en länksamling | Bodil Zalesky

Freya Klier – en länksamling | Bodil Zalesky — Tue, 14 Feb 2012 17:57:46 +0000

[…] Juni 1953, uppror i DDR – Våldets seger […]

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 18 Jun 2006 17:55:43 +0000

Tack Agneta, för bildlänken.

Bo, jag minns inte exakt vilka svenska politiker som sa vad, men jag minns från min egen tid i DDR att den svenska socialdemokratin var djupt insyltad i DDR-systemet. Palme gullade till exempel med Honecker. Och när jag hade problem som utlandslektor i Greifswald (jag utsattes för grovt förtryck – om du tittar omkring i min blogg så finns min dagbok från Greifswaldtiden där) så fick jag inget som helst stöd från svenska ambassaden utan jag fick vända mig till den norska som hade en friskare syn på det hela.

Av: bo

bo — Sun, 18 Jun 2006 17:27:15 +0000

Väldigt bra att det här kommer fram. Var det inte Ingvar Karlsson som sent in i 80talet sa att Sverige hade mycket att lära av DDR.

Av: Agneta

Agneta — Sun, 18 Jun 2006 14:06:59 +0000

Här är några bilder från östeberlin den 17 juni 1953:
http://www.hebig.org/blogs/archives/main/2003_06.php

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 18 Jun 2006 11:58:43 +0000

Thomas, den fjärde texten i den här ”serien” kommer imorgon. Förutom det du säger, så vill jag också med det här peka på att DDR inte var någon ofarlig ”baby-diktatur” – som i andra diktaturer satt våldet och förtrycket i högsätet där.

Agnes, nu spelar minnet mig ett spratt: Vilken bok?

Och visst är det så att hopplöshetens och framtidlöshetens offer är mycket svårare att räkna än till exempel arkebuseringsoffer… Därför glöms eller förträngs de ofta.

Av: Agnes

Agnes — Sun, 18 Jun 2006 09:30:38 +0000

I boken jag lånade av dig står i listan över antalet regimdöda i olika nationer 70.000 under DDR. Från 1948 till 1989 alltså. Förmodligen består en stor del av siffran av människor som skickades till Sovjetgulagen, särkilt just efter 1953. Vad som inte ingår är alla de som tog livet av sig i hopplöshet. Demonstrationerna 1953 slogs brutalt och fullständigt ned av DDR- och Sovjetapparaten.

Av: Thomas Nydahl

Thomas Nydahl — Sun, 18 Jun 2006 08:09:07 +0000

Tack Bodil, det är en stor sak att ha fått läsa dessa tre texter. En nyttig och nödvändig påminnelse om ett av den moderna tidens totalitära system. Nu är det dött, men har krampaktiga överlevnadspunkter i Nordkorea och Kina, kanske också på Kuba, men kommunismen som system finns inte mer. Idag är det ett annat totalitärt system som hotar människans frihet. Just därför är DDR-exemplet så lärorikt. Låt det aldrig ske igen… tänker jag.