4 kommentarer till “Giuseppe Ungaretti: Mattina”

  1. När solens guld träffar vattnets blånad
    uppstår det unika som bara kan uppstå där:
    ett möte mellan den exploderande massan
    och de eviga djupen: eld och vatten i ett och
    samma ögonblick. Det är svindlande vackert Bodil!

  2. Ja, det här är evigheten, Thomas, eller ska jag säga, det här är det man skulle kunna tåla som evighet…

  3. En underbar dikt.Oöversättlig.
    En italienare i 25-årsåldern sa att han alltid tänkte att detta var ögonblicket när han öppnade fönsterluckorna och såg det bländade solljuset,
    Men om jag inte minns fel är dikten daterad och skriven under krigsåren. försat världskriget. Innebörden -kanske- att uppfyllas ännu en gång av livsundret, att inte ta något för givet.

  4. Ja, oöversättlig är den, men den här unge italienarens bild är kanske ett steg på vägen till en möjlig tolkning, en bland flera möjliga som din här till exempel också. Min egen kan jag inte riktigt sätta ord på.

    Under titeln står det ”Santa Maria La Longa il 26 gennaio 1917”.

Kommentarer är stängda.