Varning! Detta är en skrämmande intern och oändligt fånig text:
Nu vilar jag ut i vildsvinsboet efter ett oerhört hårt rotande bland nomineringarna till språkplocket.
Bodil: Huff, det var det. Håll till godo med min enkla halm. Tack Bengt för ditt benägna bastlande!
Bengt: Gern geschehen! Fff!
Aniara: Ffff?
Bengt: Jag fick tummen i ordpressen. Hff!
Bodil: Bruff. Och Jorun, tack för porträttmonteringen!
Jorun: De rien, tralala! Ordpressen är så lätt…
Jonas: Bruff.
Thorvald: Bruff!
Erik: Ska det här vara vara en opera bruffa kanske? (+ mun med uppåtböjda vinklar som ska markera skämt och glam)
Bengt: Nå, nå, opera i alla fall – opera tuffa minsann. (+öga som blinkar knipslugt)
Hakke: Ho – ho!
Jonas: Tyst! Hur har du lärt dig det där förresten?
Hakke: Genom inlärning.
Erik: Hm hm, och nu då, eller sen? Vad ska vi plocka?
Jelena: Något om varats estetik, kanske? Hnff!
Thorvald: Eller om snabbheten idag. Känns aktuellt.
Jorun: Dagens snabbhet? Ho – ho!
Jonas: Jelena, fixar du wissiwyggen?
Jelena: Va, på ryggen?
Jonas: Bruff. (+en munvinkel neråt, fast vänsterögat blinkar ironisk)
Erik: Om Det Stora Paradigmskiftet.
Hakke: Lite bättre halm i loungen nästa gång, tycker jag…
Bodil: Wruff!? Skulle jag ha kådat den eller nåt?
Hakke: Kodat. (mun, ni vet hurdan)
Bengt: Go’ vänner, när jag nu äntligen har ordet…
Aniara: Det är faktiskt inte så lätt att veta vem som är vem av oss här nu… Kriiik!
Thorvald: Det var inte jag – se, här är klöven min.
(Thorvald och Aniara skakar klöve)
Jelena: Utom människor är det faktiskt bara grisar som kan känna igen sin egen spegelbild. (+rak mun)
Jorun: Och som kan skilja mellan skämt och allvar. Wratz, wratz.
Bengt: Jag vill inte låta mig förledas att säga….
Eventuella likheter mellan de här vildsvinspersonerna och andra varelser i världen gör anspråk på att betraktas som helt tillfälliga.