Sommarens första bad – ja, inte för Londi men väl för mig. Iskallt och härligt! Solgasset gjorde så att jag inte alls kunde frysa, när jag kom ur vattnets isgrepp. Och för att en labrador ska tycka att det är kallt behövs det något annat.
Det här är Norskens brygga – den heter så för att det var en norrman som gjorde något här, men jag vet inte om det var han som byggde bryggan.
Vattnet är Vassbotten, Vänerns sydligaste spets. Vassigt är här men bryggan blir mindre bryggig för varje år som går.
Och där hänger min jacka, jag trodde jag skulle behöva den på hemvägen, men det var fel.
Jag kastar och Londi hämtar pinne efter pinne och vi är lyckliga.
Förr fanns här ett tegelbruk – kanske var det en norrman som ägde det. Det fanns visst fem tegelbruk i och kring Vänersborg för så där hundra år sedan. För två somrar sedan gick jag här med en gammal före detta tegelbruksarbetare. Han visade mig ruinerna och berättade om arbetet i bruket, men nu minns jag inte så mycket av vad han sa längre. Förra sommaren dog han, så jag kan inte fråga om…
