La luna – Angelo Branduardi

Jag fiskar upp månen som jag har här några trappsteg ned. Sedan bjuder jag in Angelo Branduardi poeta, cantautore – han finns här ett steg ovanför min månbild – att sjunga om månen här:

månen

Un giorno all’improvviso
la luna si stancò
di guardare il mondo di lassù;
prese una cometa,
il volto si velò
e fino in fondo al cielo camminò.
E sorpresa fu
che la bianca distesa
non fosse neve.
Eran solo sassi
e i piedi si ferì,
piangendo di nascosto lei fuggì.
Affrontare il mondo a piedi nudi
non si può
e dall’alto a spiarlo lei restò.
E sorpresa non è più
che la bianca distesa
non sia neve.

Sången handlar om månen – som på italienska är en kvinna – som tröttnade på att titta ner på jorden från sin upphöjda plats. Hon beslöjade sitt ansikte, tog en komet (som andra tar bussen) och for till himlens slut. Där blev hon förvånad över att finna att de vita vidderna inte var snö. Det var bara stenar så hon skadade sina fötter och flydde gråtande. Möta världen på bara fötter kan ingen och därför återvände hon till sin plats i höjden och betraktade den där uppifrån. Och hon är inte längre förvånad över att de vita vidderna inte är snö.

2 kommentarer till “La luna – Angelo Branduardi”

  1. Minns att jag fick hemskickat ett kassettband med denne Branduardi från en tjej jag träffade på en buss mellan Nice och Beausoleil 1984. Då tyckte jag det lät väldigt annorlunda.

    Idag vet jag inte hur jag skulle tycka om det. Kassetten är tyvärr borta sen länge…

  2. Peter: Du kan i alla fall få ett litet intryck om du klickar på länken ”Angelo Branduardi” i inlägget. Om du går in på ”Discografia” så kan du lyssna på 50 sekunder av varje canzone.

    ”på en buss mellan Nice och Beausoleil 1984” det låter nånting, det…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *