som du såg i början av min text, så var det först efter ett slags inre strid som jag – ännu ansatt av tvivel – valde att publicera mina tankar kring ”De besatta”.

Jag har nu läst igenom din kommentar noga och jag tycker att den ger mig ett vidare perspektiv på hur uppgiften såg ut från översättarens, det vill säga din, sida. Dessutom fick jag veta lite mer om originaltexten.

Det enda som jag vänder mig emot i kommentaren är det du säger i slutstycket om att ”det är olyckligt” att jag inte läst ”Kosmos”, ”Pornografi” och ”Bakakaj” innan jag läste ”De besatta”. En bok – om den inte är till exempel del två i en trilogi – måste kunna stå på egna ben. Dessutom har jag svårt att tänka mig att min reaktion på/mot ytspråket i ”De besatta” hade uteblivit om jag läst någon av de andra böckerna innan. I alla fall tar jag till mig din rekommendation av ”Bakakaj” – den ska jag läsa.

Bodil har rätt att många formuleringar i boken är märkliga, rent av klumpiga och kan kännas som grus i skon. Vissa av dem kan jag personligen vara skyldig till, men i de flesta fall är meningarna som tas upp närmast exakta återgivningar. Några av dem skrattar jag fortfarande åt för att de inte sällan kändes som en rebus när jag försökte återge dem i samma märkliga form som jag fann dem. Men jag överlämnar åt läsare och kritiker att bedöma hur väl jag klarat den uppgiften. Den polska texten har aldrig redigerats i någon egentlig bemärkelse och ska ses som den spretiga tidningsföljetong den faktiskt är.

Mycket riktigt har Anders läst översättningen innan den publicerades och hjälpt mig med en del svåra överväganden. När man översätter Gombrowicz finns det snarast en risk att man slätar ut och normaliserar alla konstigheter. Han har även tagit en extra titt på prepositionerna. Precis som hos många andra i min generation (70-talist) är de en akilleshäl. Här kan det säkert finnas brister som jag är skyldig till, men jag hoppas att Anders och redaktören snappat upp alla ickeidiomatiska avsteg som inte motiveras av den polska texten.

Händerna som du tar upp är ett gränsfall. Det är precis som du antar utifrån tjeckiskan, men samtidigt har händerna en särskild plats hos Gombrowicz och lyfts ofta fram. Han leker med idiom genom att byta funktion på kroppsdelarna och det gör han även i denna text. Just i det här fallet kan jag kanske ha läst in en betydelse där den inte fanns, men jag vet inte helt säkert. Du kan säkert hitta grus som jag är skyldig till. Någon har påpekat att De besatta skrevs för att tjäna en hacka och just så var det. Därför är den en spännande inblick i hans tidiga år för oss som intresserar oss lite mer för Gombrowicz och förhoppningsvis ett stycke underhållning för andra.

Det är lite olyckligt att Bodil läst De besatta utan att känna till hans mer kända prosaverk som Pornografi eller Kosmos eller den ypperligt översatta novellsamlingen Bakakaj (översättaren heter David Szybek) som också ges ut på Modernista i år. Den rekommenderar jag varmt.

Tänk om han helt enkelt behövde pengar? Sedan kanske berömmenlsen gjorde att allt grävdes fram igen?

Jag ser mycket väl att du är mer hemma i Gombrowiczvärlden än jag och att du läst fler av hans texter. Samtidigt vill jag ändå signalera att jag är bekant med en värld av textytor och att jag – av ren lust – alltid betraktar dem mycket noga.

Jag tycker att historien är ganska tjatig och att romanpersonerna inte riktigt finns – detta kan jag i och för sig ta som ja, ett slags prövning. Det som gör att läsningen blir riktigt segsliten är det här ytspråkliga underligheterna (i kombination med det andra). Vad det här ”hårdredigera” innebär vet jag inte, men i alla fall är det inte Bodegårds översättning.

”Hon var röd i ansiktet och såg ner på bordet, läpparna var liksom förvridna, HÄNDERNA HÄNGDE SLAPPT LÄNGS KROPPEN.” Jag tror inte att det står så i originalet. (Och jag vet hur förhållandet mellan ord för hand och arm ser ut på tjeckiska, därför misstänker jag att det kan vara på liknande sätt på polska.)

Än en gång jag är inte ute efter översättaren som individ, men jag kan inte på ett effektivt sätt tala om texten och vad som stör mig i den utan att ta upp exempel. Ett sådant här exempel ser naturligtvis småaktigt ut, men jag tror det räcker med exempel nu…

Jag envisas – med risk för att tråka ut dig eller bli till grus i din sko – med att önska mig ett samtal med någon som ser igenom båda språken…