Det pågår något som med en lätt överdrift skulle kunna kallas en nyoskisk rörelse i bloggvärlden och jag vill gärna ansluta mig, åtminstone försöksvis. Oskiskan är ett systerspråk till latinet och egentligen är det väl bara en slump (fast vad vill jag säga med det?) att det inte blev oskiskan som spred sig över Romarriket och världen och sedan ända in i vår tid utan i stället latinet.
Kartan visar språkens fördelning omkring 500 f.Kr. Språken inom handritade parenteser är av icke-indoeuropeiskt ursprung.
Jag har letat fram ett gammalt kompendium om italiensk språkhistoria i en av bokhyllorna här. Kapitel två handlar om olika språkliga substrat i vulgärlatinet. I en underavdelning av kapitlet står det lite om oskisk-umbriskan:
Latinet tillhör den första vågen och når ända fram till Mar Tirreno. Oskisk-umbriskan följer i latinets spår men stannar kvar i de centrala, inre delarna av Syditalien.
Sedan står det lite om hur latinet så småningom tar överhanden i hela området och hur oskisk-umbriska dukar under. Men den lämnar vissa spår i latinet:
Spår av tvåspråkigheten, av det underliggande oskisk-umbriska substratet, underskiktet, blir dock kvar i folkspråket, dialekterna, bl.a. i former som ”quanno” för ”quando” och ”gamma” för ”gamba”, vilka med stor sannolikhet går tillbaka till oskisk-umbriskt -nn- och -mm- för latinets -nd- och -mb-.
Ett oskisk-umbriskt spår i latinet och senare i italienskan är intervokaliskt f där latinet hade b som exempelvis i ”bufalo” (latin ”bubalus”) och ”scarafaggio” (latin ”scarabeum”).
PS. Jag drar mig tillbaka för att syssla med annat för en dag eller två, men jag är här igen senast på lördag.
Så nu har jag varit med om att skapa en nyoskisk rörelse? Visst är det härligt när det räcker med två bloggar för att skapa en rörelse på nätet. Jag känner ett vingsus av makt här. Vilka rörelser ska jag skapa härnäst… ?
Ett annat spår av oskiskan är förresten namnet på staden Pompeii. Oskiskan har p- där latin har qu; ”pomp-” är ”fem” på oskiska (på latin quinque).
Det tidiga 2000-talets stora kulturrevolution.
//JJ
”Pomp” är kul och visst är det här en kul-turrevolution. Jag kan tänka mig att behålla ”pomp” som ett reservord för ”fem”. Man kan skapa hybrider som ”pompti-pompti”, ”pommpomma”, pomptatlon”… och massor med annat.
Ännu ett språk jag skulle vilja lära mig … Vad är värst: insikten om hur få böcker man hinner med att läsa innan man dör, eller insikten om hur många språk man inte hinner med att lära sig innan man dör?