Det är jag som har gjort översättningarna. Johan har givit mig lite konstruktiv kritik på några ställen i texterna och det har givit mig en skjuts att slipa vidare på dem.

Jag tror jag mailar dig direkt nu förresten.

Jag skulle vilja veta lite om dina översättningar av W. Borchert. Jag är Per N från Bokförlaget perenn. Har du översatt en del och ”Johan” (som skrivit kommentarer) några? Kanske, kanske skulle Borchert kunna vara något för Bokförlaget perenn.

Hälsningar
Per Nilson
Bokförlaget perenn

Det ”öppna arbetsrummets idé” – det är en av de möjliga uppgifter jag ger åt den här bloggen – blev verklighet för en stund.

Precis vad jag tänkte, ja.

Jag tycker att din nuvarande lösning är bra.

//JJ

Kanske är det ändå ”ett slags ansats till” en realativsats, fast lite lösare. Ville man helt släppa det relativsatsaktiga skulle man väl skriva: ”Grünes Kaninchenfutter, es war etwas grau vom Schutt.”

För att hamna i det här mellanläget på svenska också kanske man skulle säga: ”Grönt kaninfoder, lite grått av dammet var det.” Eller ”Grönt kaninfoder, lite grått av dammet.”

Här är man ute i ett slags ”luddtrakter”. Den här meningen skulle jag behöva dra med någon som har tyska som modersmål (jag har det bara halvt) och som också har en utmärkt svenska att stödja sig på.

Förresten tror jag att jag, åtminstone för tillfället, väljer att sätta in det sista alternativet.

//JJ

Jag tog bort ”och” mellan ”mörk” och ”tyst” enligt ditt förslag.

”Aber gehst du denn gar nicht nach Hause?” gjorde jag nu till ”Men går du aldrig hem nån gång?”. Jag kunde inte riktigt komma till rätta med dået så jag slog till med ”nån gång”. Det kan man ju fundera vidare på.

Sista meningen: ”Grönt kaninfoder, det var lite grått av dammet.” Här ändrade jag också ”som” till ”det”.

”Vårt hus fick en bomb på sig.” ”Unser Haus kriegte eine Bombe.” Tja, jag har haft problem med den meningen från början, men jag vet fortfarande inte hur jag ska lösa det. ”Det kom en bomb på huset.”? Nej, jag vet inte…

Ja, det där ”juet” hade jag först med i titeln, dels för att följa originalet, dels för att meningen som den refererade till i texten hade det ordet i sig. Det var när jag såg titeln ”för sig själv” som jag tappade modet för att behålla ordet, men nu har jag kört det fram och tillbaka i huvudet och kommit fram till att du har rätt. Så jag ändrar.

Dina övriga kommentarer ska jag gå igenom noggrannare längre fram på dagen. Det här kan jag inte göra i en hast.

//JJ

Ja, du borde stoppa in ett ”ju” i titeln. Dels för att det ligger närmare originalet, dels för att du har det i meningen i texten senare. Det blir konstigt när titeln refererar till en mening som sedan inte ser likadan ut. Visserligen är det mycket möjligt att jag tycker det bara för att jag vet hur det ser ut i den tyska texten, men … det *finns* många småord av den typen i Borcherts text. På samma sätt borde det kanske finnas ett ”då” i ”Men går du aldrig hem?”.

Jag gillar inte riktigt uträtningen av ”Han märkte att någon hade kommit och nu stod framför honom mörk och tyst.” heller. Personligen hade jag föredragit att behålla kommakonstruktionen även i svenskan: ”Han märkte att någon hade kommit och nu stod framför honom, mörk, tyst.” Det poängterar de två sista orden och bidrar till stämningen.

”Vårt hus fick en bomb på sig.” har fått mig att rycka till irriterat varje gång jag har läst översättningen, men det är egentligen inte alls något fel i hur du har uttryckt det där, vare sig sett till svenskan eller tyskan, så det är en ganska meningslös invändning.

//JJ