Den här lilla dikten skrev Theodor Fontane någon gång på sin ålders höst – alltså under den tid då han skrev alla sina stora romaner! – och den är ett slags lekfullt ironisk summering av ett människoliv.
Summa summarum
oder
Alles in allem
Eine kleine Stellung, ein kleiner Orden
(Fast wär ich auch mal Hofrat geworden),
Ein bißchen Namen, ein bißchen Ehre,
’ne Tochter ”geprüft”, ein Sohn im Heere,
Mit 70 ’ne Jubiläumsfeier,
Artikel in Brockhaus und in Meyer.
Altpreußischer Durchschnitt. Summa Summarum,
Es drehte sich alles um Lirum Larum,
Um Lirum, Larum Löffelstiel,
Alles in allem, es war nicht viel.
Han låter livet mynna ut i ”Lirum, Larum Löffelstiel”, barnramsan från hans egen barndom som passar så väl ihop med ”Summa Summarum” och som gör att livsresan blir till en ring – tingeling, för nu ska tåget gå, uti vida världen. Esike desike lomtom tomtom simmeli-maka kuckeli-kaka piff-paff-puff… Vad gör det att jag inte blev hovråd, när livet sitter på ett skedskaft?