Jag ser två flickor som är på väg hem från skolan en dag i början av 1960-talet. De är båda i åttaårsålder och de går i Brotorps skola i Stockholmsförorten Bagarmossen. Egentligen är det en ganska sekulariserad skola (den ena av flickorna kommer längre fram att vara med om något helt annat), men just den här dagen hade man sjungit ”Hosianna, Davids son” i klassen. De båda flickorna befinner sig i en diskussion och så småningom kommer i alla fall en av dem att höja rösten något.
Den ena: Det är H C Andersen som har skrivit ”Den fula ankungen”.
Den andra: Vad säger du? Hå-sé? Han heter faktiskt Hossi!
Den ena: Nej, Pappa har sagt att han heter Hans Christian. H C är en förkortning.
Den andra: Det tror jag inte på. Han heter Hossi precis som Hossianna!
Den ena: Det där är ett annat Hossi. Det är inget riktigt namn.
Den andra: Hossianna Davidsson. Det hör du väl att det är ett namn!