Kroppsligen är jag tillbaka från Aten, men det verkar som om själen blivit kvar där nere bland oleandrarna och de doftande rosmarinbuskarna. Den strövar på den romerska agoran runt Vindarnas torn…
eller plockar i hemlighet apelsiner – visst kan själar plocka apelsiner, bara det sker i hemlighet – intill moskén som står i ena hörnet av agoran.
Men mest håller den till längst borta på den grekiska agoran invid det mäktiga Hefaistostemplet. Där irrar den omkring i halvdunklet inne mellan kolonnerna på platser där ingen människa får sätta sin fot.
Fast ibland kommer den ut i solljuset och lägger sig bland tempelhundarna vid muren nedanför templet. Den klär sig då i samma skyddsfärg som hundarna.
