Det har snöat mycket på sista tiden både i Sverige och på många andra ställen i Europa. Vi hör talas om snöolyckor och det varnas för laviner i Alperna, som så ofta annars vid den här tiden på året. Jag läser Schillers ”Wilhem Tell” och stannar upp i akt tre ett litet stycke in i scen tre: Tell samtalar här med sonen Walter medan de tillsammans går förbi hatten som fogden Geßler låtit sätta upp på en stång på torget i Altdorf, för att tvinga folket till underkastelse. Walter pekar upp mot ett av bergen och frågar sin far om det är sant att träden däruppe börjar blöda om man hugger ner dem. Han fortsätter att berätta vad han hört av en gammal herde. Denne har sagt att handen på den som rör skogen däruppe kommer att växa upp ur graven som straff. Tell säger inte direkt emot, men modifierar sonens berättelse något: ”Fridlysta äro träden, det är sant. Ser du de vita tinnarna av is, som borra sina spetsar in i himlen?” Och Walter svarar: ”Ja, det är glaciärerna, som nattetid dåna däruppe, och som sända ned de ödeläggande lavinerna.” Och Tell igen: ”Så är det, och för länge sedan hade de med sin väldighet förintat Altdorf, om icke skogen hade stått emot.”
