För några månader sedan hade jag en liten text – med bild till – om den tjeckiske tecknaren Josef Lada här under pausträdet. Kanske känner ni till hans teckningar till Jaroslav Haseks ”Den tappre soldaten Svejk”:
Nu är det dags för en annan tjeckisk teckare här: Karel Čapek (1890-1938). Ja, han är författare också. Kanske känner ni till ”Salamanderkriget” eller den mycket speciella trädgårdsboken ”Ett år med min trädgård”. Eller den underbara hundboken ”Dášeňka” (”Dasjenka – en hundvalps levnad” lyder den svenska titeln). Jag tänker bläddra lite i boken om Dášeňka med er idag. Så här börjar den:
Då den föddes, var den bara ett vitt ingenting, som kunde rymmas i en hand, men eftersom den hade ett par små, små öron och baktill en svanstipp, förstod vi att det var en hund. Och då vi önskade oss en hundflicka, gav vi den namnet Dasja eller Dasjenka.
Čapek följer den lilla hundflickan steg för steg i hennes utveckling. Han berättar, han tecknar och han fotograferar, ja, på försättsbladet under titeln står det ”skriven, ritad, fotograferad och upplevd av Karel Čapek”.
Och här kommer de första raderna i tredje kapitlet:
Mycket vatten har runnit sedan sist, och i synnerhet har många små floder flutit omkring. Dasjenka är inte mer ett hjälplöst bylte med skälvande svans, utan i hög grad en oberoende, strävhårig, nyfiken, rastlös, glupsk varelse med tänder och klor, som förstör vad den kommer över. Zoologiskt sett har hon utvecklats till ett ryggradsdjur – ty hon saknar inte ryggrad! – ordning: vilddjur, klass: flyger och far, familj: allestädes närvarande, genus: yrhätta, art: svartörat virvelvindsdjur.
Boken innehåller också en mängd fantastiska fotografier. Jag väljer ut två som jag tycker särskilt mycket om:
Hej Bodil, jag vill bara säga att jag nu skrivit en kommentar till Daghus, natthus under din resa dit del 2. Det kanske du ändå ser rent tekniskt nånstans?
Hej Susanne, jag har hittat din kommentar. Bland annat kan man (alltså alla) se de senaste kommentarerna i en liten ”ruta” över de senaste inlägget överst på sidan i högra hörnet. Det står ”visa/dölj kommentarer” och så hänger det ner lite löv under. Det är bara att klicka där.
Underbara hundar! Jag tycker mycket om hans egna teckningar också. Hans bok om trädgården har jag blivit tipsad om många gånger och den finns i min bokhylla, men när jag tar fram den kommer alltid något annat i vägen: det är bara inte meningen att jag ska läsa Capek. Angående ”de gamles ord” så brukar det undslippa min svärmor(90 år) tyska utropsord då och då ”hu ha” är det kortaste… Hennes släkt kom från Tyskland från Schleswig i mitten av 1800-talet och hennes farmor var född 1833. Trots det har denna gamla kvinnas utrop följt med i familjen ända tills nu. Det där med Himmelische Frieden och sånt kommer nog att försvinna men huha består.
Kristina: ”Dášeňka” är en klassiker i tjeckisk barnlitteratur. För min man till exempel är boken en oförglömlig barndomsupplevelse (annars är han inte mycket för ”oförglömliga barndomsupplevelser”) och boken har mycket att ge också till dagens barn. I den lilla presentationen i början av boken ”skriven, ritad, fotograferad och upplevd av Karel Čapek” finns det i sådana här sammanhang ovanliga ordet ”upplevd” och det säger mycket om bokens absolut dynamiska ansats – det här är ett utsnitt ur ett liv, det är liv.
Tack för den lilla huha-historien. Nu minns jag min Omas utropsord ”Huch!” som dök upp titt och tätt när något överrraskande hände eller när någon tappade något eller helt enkelt något HÄNDE lite plötsligt.
Capek får mitt hjärta att smälta. Vill bara tipsa om att ett avsnitt ur ”Stora kattsagan” är översatt till svenska av Karin Mossdal och publicerad i ”Kultur i öst” på http://www.perenn.com. Läs den och också de två essäerna ”Varför jag inte är kommunist” (skriven i början av 1920-talet) samt ”Vintern 1934” (ett av Capeks många inlägg mot nazismen).
Tack Per,
jag ska titta. Tråkigt nog har jag tappat bort ”Dášeňka” eller lånat ut den till jag vet inte vem. Jag hoppas jag kan få tag i ett nytt exemplar.