Kommentarer på: Att omfamna karpar

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 21 Jan 2006 08:51:05 +0000

Aniara: Nu knyts den här karpväven allt tätare…

Agneta: Jag hoppas att boken finns på antikvariat i alla fall – annars behövs det en nytryckning. Boken har dessutom fina illustrationer av Martin Lamm.

Din länk till Waldsassen är densamma som jag har uppe i texten, men med din invit och vägledning in i den blir säkert fler lockade att titta in där. I alla fall har du fått mig att titta igenom länken lite noggrannare (jag var ju mest fascinerad av att karpdammen syntes så väl på bilden) – den innehåller ju mycket mer än jag såg först!

Av: Agneta

Agneta — Sat, 21 Jan 2006 03:52:47 +0000

Bodils text lockar verkligen till läsning av boken.

Klostret Waldsassen har ett bibliotek med många träskulpturer.
Det är en ögonfröjd att beskåda dem http://www.abtei-waldsassen.de/

Av: Aniara

Aniara — Sat, 21 Jan 2006 00:26:09 +0000

Det slår mig just, apropå Håkans kommentar, att jag (liksom morbrodern) härstammar från Karpaterna…

Av: Aniara

Aniara — Fri, 20 Jan 2006 23:37:28 +0000

Jag tänkte att det kanske skulle bli lite för tråkigt och ovidkommande med min ingifte morbror mitt i alltihop, fast då tänkte jag förstås inte på den magisk-realistiska möjligheten. Kanske berodde det på att morbrodern ifråga ÄR ganska tråkig… ehm.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 20 Jan 2006 22:24:58 +0000

Verkligt vrålkarpigt sagt, Håkan!

Av: Håkan

Håkan — Fri, 20 Jan 2006 21:49:35 +0000

Det är sånt här som får en att säga carpe diem…

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 20 Jan 2006 16:15:16 +0000

Ja, inte tappar väl texten i magi för att denne originelle författare såg ut som Aniaras ingifte morbror.

Hade det inte varit lögn så hade jag nu skrivit här att en av historierna i boken heter just ”Aniaras morbror”. Nå, i stället kan jag ju tala om att sista berättelsen heter ”Kaninerna med de kloka ögonen”. Och på försättsbladet står det så här: ”Till mamma som var gift med min pappa”.

Av: Marita

Marita — Fri, 20 Jan 2006 14:28:38 +0000

Visst är det lite magisk realism över hela idén med att omfamna karpar, de silver- och guldglänsande fiskarna och pappan som leker med dem!? Det påminner mig om García Márquez scen i ”Hundra år av ensamhet”, där det regnar gula blommor en dag i sådana mängder att gator och torg förvandlas till floder av gula, doftande blommor. Ingen blir förvånad över denna företeelse, utan vadar omkring i blomsterhavet, som om det bara regnade ovanligt mycket den dagen.

Vem vet – kanske är det också något magiskt realistiskt över Pavel och ingifta morbröder.

Av: Aniara

Aniara — Fri, 20 Jan 2006 14:13:40 +0000

Förlåt om jag förstör stämningen något (jag tycker också att texten är fin), men jag måste bara få undslippa mig, precis som när jag läste inlägget:

Vad?! Pavel ser ut som en exakt kopia av min ingifte morbror!

Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 20 Jan 2006 12:30:08 +0000

Särskilt det här är något oförglömligt: ”I detta månljus var de guldgula och silverfärgade, de lyste som helgon och jag har aldrig senare sett liknande karpar. Han rullade upp dem med händerna, lyfte upp dem och släppte ner dem igen, sakta nynnande.”