Vad gäller Borchert så hade jag ”Draußen vor der Tür” i A-kursen under en del av de år jag undervisade i tyska på högskolan. Många av de bosniska studenterna tyckte att detta var den bok i kurslitteraturen som kom dem närmast. Jag minns väldigt tydligt en flicka som sa att Borchert återgav hennes upplevelser av kriget.

Jag önskar dig också riktigt sköna och trevliga jul-och nyårshelger.

Vad gäller Borchert så tror jag att han har något att säga människor i Sverige idag – hans antikrigsbudskap kommer alltid att vara aktuellt och hans knappa, skenbart enkla stil tycker jag mycket om. Och nu när svenskarna kan mindre och mindre tyska är det nog dags för en översättning av hela hans verk, som inte är omfattande (han dog ung).

Den meningen plockar jag ur din fina översättning. Jag är glad att se att du är igång. Det är nämligen jag också.
Men eftersom jag är diabetiker kände jag, att idag måste jag göra något radikalt för att få ner blodsockernivåerna – jag tog cykeln, satte på mig mössa och vantar och gav mig ut i den klara, kalla juldagen, cyklade upp för två dryga backar, fick upp temperaturen och frös bara om händerna, men när jag kom tillbaka för fem minuter sedan var det just detta:
Näsa och öron var röda.
Nu ska jag tina. Kanske dricka en kopp te.
Jag trodde detta var en vilodag men det var rena rusningstrafiken ute. Skulle folket till den mellandagsrea som i Kristianstads stora butiker startar redan idag?
Det är synd om människorna, sa Strindberg.
Dom får skylla sig själva, säger jag.