Allt emellanåt tar jag fram diktsamlingen ”Törst” av Adam Zagajewski. Idag tänker jag läsa dikten ”Snöyra” för er:
Vi lyssnade länge på musik –
lite Bach, lite sorgsen Schubert.
För ett ögonblick lyssnade vi på tystnaden.
Utomhus yrde snön
vinden tryckte sitt blåfrusna
ansikte mot husväggarna.
De döda åkte släde ikapp
och kastade snöboll
på våra fönster.
Jag genomfars av en ilning av lycka över hur livliga de döda är här. Så vilda, så fria!
PS Översättningen är gjord av Anders Bodegård – en mästerlig översättare, inte en enda falsk ton i hela diktsamlingen.
