Kommentarer på: Faust igen

Av: Aniara

Aniara — Sun, 11 Dec 2005 21:48:00 +0000

Det förstås! Elegant som vanligt, Bengt.

Av: Bengt O.

Bengt O. — Sun, 11 Dec 2005 20:47:03 +0000

Hmmm... Vi anar nu att det vi kallar rymd och glasklarhet kring Aniaras skrov är ande, evig ande ogripbar att vi förlorat oss i andens hav.

Av: Aniara

Aniara — Sun, 11 Dec 2005 15:24:35 +0000

Bengt O: ja, jag gillar gränsmarker! Därmed inte sagt att det inte kan finnas struktur där… Varifrån kommer citatet?

Marita: jag förstår vad du menar. Det kanske också beror på hur man tolkar betydelsen av ”absolut kunskap”. Tänker till exempel på mig själv, som på gymnasiet var fena på att lösa integraler och förstod alltihop hur bra som helst men som nu inte skulle komma någon vart alls med en sån uppgift. Det är klart att jag skulle kunna repetera och lära in på nytt och det skulle säkert inte ta så lång tid som det gjorde första gången, men ändå.

Och jag minns, fortfarande från gymnasiet, att 1989 års nobelpris i kemi ändrade på det vi just hade lärt oss på lektionerna, och som hade verkat hur absolut som helst …

Fast dessa exempel kanske tillhör kunskapens utveckling och inte kunskapen i sig… (nu har jag nog gått vilse i det här spåret så det är bäst att sluta).

Bodil: jo, jag tror också att tyst kunskap bygger på tid och erfarenhet. Och att häxkunskap är ungefär detsamma som den kunskap man kan få genom meditiation – den bara finns där, men man måste ha eller träna sig till en förmåga att uppfatta den.

Av: Marita

Marita — Sun, 11 Dec 2005 12:02:27 +0000

Överblickbar kunskap är nog absolut för Faust (och mig). Det innebär inte att man kan ha kunskap om allt eller ens att det är önskvärt. Det finns saker man inte kan eller ska veta. Tror jag. Det har hänt mig alltför många saker jag inte kan förklara – eller ens försöker förklara – för att jag ska tro, att det är möjligt för människan att ha mer än ytlig/praktisk kunskap. Absolut sådan. Ha, ha!

I strängteorin försöker fysikerna förklara hur allt hänger ihop. Religionen och filosofin, framför allt buddismen och taoismen har förstås alltid vetat att allt hänger ihop – inte hur, bara att. Det är väl ytterst tveksamt om vetenskapen kommer att kunna förklara ALLT. Det är fråga värt om det ens är önskvärt för oss att veta allt och exakt hur allt hänger ihop. Och – både Newton och Einstein var troende, även om Einstein fått för sig att han förstod Guds natur genom att säga, att Gud inte spelar tärning med världens sammanhang. Men, tänk om det inte finns någon Gud vare sig med eller utan tärning och allt bara är oerhörda sammanträffanden. Blir det då svårare eller lättare att tro på företeelser som människans inneboende godhet, ondska, mening med livet, kunskapens egentliga värde, etc?

Av: Bengt O.

Bengt O. — Sun, 11 Dec 2005 11:25:41 +0000

"Kunskap är absolut" kanske men bara inom det fält vi kan överblicka. "Absolutismen" är ett attribut som vi behöver för att kunna orientera oss i den verkliga världen och det fungerar ju ganska bra. I en värld där "allting är relativt" skulle vi bli galna. Tränger vi oss däremot bort mot kvantfysikens yttersta gränsmarker duger inte begreppet - men vad har vi å andra sidan där att göra? Här är ett citat som en av kommentatorerna ovan bör känna sig direkt tilltalad av: Vi börjar ana att vår vilsegång är ännu djupare än först vi trott att kunskap är en blå naivitet som ur ett tillmätt mått av tankesyn fått den idén att Gåtan har struktur

Av: Marita

Marita — Sat, 10 Dec 2005 16:24:03 +0000

Vi har ju diskuterat vad kunskapens kärna faktiskt består av förut. Visst måste det finnas olika typer av kunskap och den upplysning t.ex. buddistmunkarna anser sig nå via meditation är naturligtvis en typ. Det är så sorgligt, att vi så lätt förleds av världens vimmel att tro, att den enda kunskap som är värdefull är den vi får inom utbildningsväsendet. Så är det förstås inte. En starkt utvecklad intuition är ju inte heller att förakta – även om man kanske kan diskutera om detta kan benämnas kunskap.

Däremot är jag nog fortfarande böjd att hålla med Faust om att kunskap är absolut – av vilken typ den vara må. Vägarna till kunskap är förstås många och stegen till den kan tas språngvis – men kunskapen i sig är absolut (för mig) i det avseende att vi egentligen inte KAN någonting, innan vi upplevt någon sorts aha-upplevelse med ett ögonblick av klarsyn. Ibland uppnås den insikten eller kunskapen nästan omedelbart (det bara måste vara så) och ibland anstränger vi oss i åratal, innan vi knäcker koden för vi ser inte det självklara (t.ex. upptäckten att DNA är spiralformad). När man väl insett ”det rätta” sammanhanget står allt liksom i ett förklarat ljus och kunskapen blir absolut, även om vägen dit inte var det och utvecklingen av den inte är det.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 10 Dec 2005 15:24:00 +0000

Aniara: Bara lite snabbt – här gäller det visst att inte sitta och slöa – när jag skrev min förra kommentar hade jag inte läst din senaste kommentar ännu (den om häxkunskap alltså), så jag polemiserade inte alls med det du säger om häxkunskap, även om det kanske ser lite ut så.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sat, 10 Dec 2005 15:13:00 +0000

Aniara och Marita: Det här inlägget fick ju verkligen spännande och för mig lärorika följder. Jag vet plötsligt en del om ett Shakespearedrama jag bara hade ytterst vaga aningar om och jag har fått veta något om filosofen Allan Janiks tankar. Aniara, du skriver att Janik särskilt undersöker värdet av ”tyst kunskap”. Här kan man säkert gå vidare och se hur den förhåller sig till häxans helt ”slumpintuitiva” kunskap. Tyst kunskap bygger nog mycket på iakttagande och uppmärksamhet – att man VILL veta sådant som kanske ytligt sett inte hör till det ”viktiga här i världen”. Kanske är den också förbunden med en form av tålamod.

Ytterligare en form av kunskap kanske uppnås via meditation, alltså genom att man befriar sinnet från en massa bråte och störningar och skapar en grund för tankarnas klarhet.

Av: Aniara

Aniara — Sat, 10 Dec 2005 14:51:21 +0000

Marita: (oj, vi tryckte nog på skicka kommentar-knappen nästan samtidigt)
Just precis så! Jag är inte på långa vägar sådär pedagogisk utan tänker (och skriver) ofta i ”språng” som inte är så lätta att följa för andra…

Hjärtats kunskap, tyst kunskap och ”häxkunskap” brukar tyvärr inte stå så högt i kurs, särskilt inte bland dem som har makt och pengar. Den största orsaken kanske är att den är så svår att bevisa, och lätt att överbevisa – eller i alla fall nedvärdera – med andra sorters kunskap.

Av: Aniara

Aniara — Sat, 10 Dec 2005 14:33:32 +0000

Bodil: men jag är inte mer kunnig än du (har bara andra böcker i hyllan), och tycker att det är väldigt intressant med din diskussion om olika slags kunskap och vägen dit. Passar ju särskilt bra idag också, med Nobelprisutdelning och allt…

Du gör precis som Janik, fast du utgår från Faust och inte Lear. Janik undersöker särskilt värdet av det han kallar ”tyst kunskap”, till exempel i arbetslivet, och det tänker jag är en parallell till det du skriver om att det finns olika slags kunskap och att de olika rollfigurerna i Faust representerar dem.

Vi kan ju lämna Lear, men först en kommentar om hans vrede: jag håller absolut med dig! Att han blir vred hänger nog ihop med att han alls ställer en sån fråga. Han vet vad han vill ha för svar, och när han inte får det går han i taket.

De två äldre systrarna svarar först, och ”smörar” på hög nivå (det handlar om värdefulla landområden som de ska få ärva). Sedan frågar Lear Cordelia:
Och du, vår yngsta och vår sista – och vår glädje! – du vilkens unga kärlek Franklands vin och mjölken från Burgund nu tävlar om att vinna, säg, hur vill du svara mig för att begåvas med en tredjedel som överglänser dina systrars? Nå, vad säger du?

(Systrarna är redan gifta, Cordelia har två olika friare. Den ene vill inte längre ha henne när hon blir arvlös.)