Jag stannar upp lite i Faust och funderar lite mer över kunskap och vetande. Jag går till Häxköket för att få en ny vinkel. Häxan räknar här på häxvis hit och dit och hur som helst och sedan säger hon:
Die hohe Kraft
Der Wissenschaft,
Der ganzen Welt verborgen!
Und wer nicht denkt,
Dem wird geschenkt,
Er har sie ohne Sorgen.
*(Fördold, förglömd,
för världen gömd
är den hemliga, höga förmåga
som ödet skänker
åt den som ej tänker
- han får den utan plåga.)*
Aha, ödet skänker en hög förmåga åt den som inte tänker. Tja… det kan nog vara så att tänkandet ibland är ett hinder för förståendet och förståndet.
Mefisto säger klokt:
Denn ein vollkommner Widerspruch
Bleibt gleich geheimnisvoll für Kluge wie für Toren.
(ty varken dåre eller klok
kan fatta det som går emot logikens lagar.)
Och sedan tar han Människan i örat eller nyper henne lite lätt i förståndet:
Gewöhnlich glaubt der Mensch, wenn er nur Worte hört,
Es müsse sich dabei doch auch was denken lassen.
(Och vanligtvis vill mänskan gärna tro
att det finns mening i de ord som hon får höra.)
Kanske är man lyckligare som dum – saliga äro de fåkunniga. Minns inte det exakta citatet, men detta är av Shakespeare.
”Varhelst ett barn föds i världen, önskar barnets föräldrar att det skall bli klokt och intelligent. Men jag, som med min intellektuella kraft tänkt mitt liv sönder och samman önskar att barnet skall bli dumt – dum så som natten.”
”Wherever a child is born in the world, it’s parents hope it will be bright. But I, who with my mind’s power have thought my life to pieces, I hope it will be stupid – as stupid as the night.”
Marita: Kanske är jag lite förvildad av mina vildsvin nu och kanske har jag bökat omkring för mycket i häxköket, men här kommer ett litet ordspråk från mig som vildsvin – en annan vinkel på det här med klokskap och kretinitet:
Intelligens skyddar inte mot dumhet.
Jag är övertygad om att det finns en stor vishet i att lyssna på intutitionen, som kan vara mycket klokare än tanken.
Undrar om det är det häxan menar?
Kanske det ja, men häxor och demoner tenderar lätt att bli lite väl abstrakt, och mest förankrade i sina egna svulstigheter, än i någon liten, liten tråd till verkligheten här och nu.
Pausträd och jag rimmar dessutom illa, då jag hopplöst rastlös mest känner för gå över de vanliga sävliga träden, här nere på gården, med en motorsåg, bara för att göra någonting alls.
Däremot snappar jag upp shakespears citatet i sin helhet, vars fragment jag brukar spy omkring mig allt som oftast, kort och slätt.
”Dumma människor är lyckliga människor”
Besöket får i sin helhet därför ändå betraktas som, givande.
Thanx.
RS och Joaquim: Jag tänker mig att det går att vända på det här med kunskap på olika sätt och kanske kan man också på sätt och vis vända ut och in på det. Jag tror att vi i Faust ser en mängd olika vinklar på vad vetande kan vara. Utgångspunkten är väl egentligen att man inte kan nå kunskap genom att ackumulera den bit för bit eller undan för undan, utan att man måste bryta igenom en barriär på liv och död för att (kanske) nå den. Sedan finns det då ett helt spektrum av andra idéer kring det: Mefistos lite pedantiska uttalande (om han menar vad han säger är oklart) i mitt förra inlägg om att kunskap är systematik och klassificeringskonst är ett. Häxans fritt flygande tankespån är ett annat.
Joaquim: Man kan naturligtvis också vända ut och in på ett pausträd och slita fram ”hektiska häcken”. Ibland har jag nog avigan ut här.
Ursäkta Bodil – men vad jag inte kan förstå – det är det verkligt ofattbara – att samma människor som läste Goethe och Faust kan bränna ihjäl, som om det vore ohyra, 450 000 människor i Warschawas ghetto….med anledning av Ninas resa, av Lena Einhorn, som jag just läser. En nyttig och fruktansvärd påminnelse om något som aldrig någonsin får glömmas…men som, är jag rädd har ett hemligt samband med Goethes lek med antiintellektualismen, som du beskriver. Ett dystert tema i tyskt idétradition. Därför lockas jag inte av de rader som du beskriver, jag tycker de är oerhört hemska i skenet från det brinnande ghettot….” und wer nicht denkt, Dem wird geschenkt, Er hat sie ohne Sorgen…”
”Hemligt samband”…?
Jag tror inte att antiintellektualism är ett tyskt ”privilegium”. Och jag tror inte heller att motsatsen – intellektualism – skyddar mot onda handlingar.
Och det är det brinnande gettot som är oerhört hemskt inte häxans lek i Faust.
Och hade jag citerat något annat antiintellektuellt, något som inte är tyskt – låt oss säga ur ”Alice in Wonderland” – hur hade det blivit då? Annorlunda?
javisst, hade det blivit annorlunda, eftersom detta är en engelsk bok. Goethes Faust hade lästs av alla officerare i tredje riket, det var centrum i gymnasiernas litterära curriculum.Faust var arketypen för den intellektuelle tysken, man kan förstå kulten om man känner dagens antroposofer som fortfarande vurmar för Faust , med stora seminarier omkring Goethe.
Givetvis var och är intellektualismen inte något tyskt ”privilegium”, – den finns tyvärr överallt – det vare sig sa eller menade jag, men där finns en beröring, ett hemligt samband, mellan Faust och nazismen, det känner jag starkt, utan att veta säkert .
Bara en fråga – kan en författare ställas till svars för hur hans/hennes verk utnyttjas i onda eller goda syften långt efter författarens död? Kräver inte ett samband, att fler parter än en är inblandad? Mängder av författare har lästs ”som Fan läser Bibeln”, men det innebär väl bara att någon vrickad person tolkar in saker som inte avsågs i texten? Rousseau anses ju också ha inspirerat nazism och fascism med sin antiintellektualism, men karl’n dog ju 200 år innan någondera idé fanns. Han förespråkade också livligt, att man inte skulle hävda äganderätt till land, eftersom detta var roten till all ondska och alla krig, enligt honom.
Man måste nog kunna framföra sina åsikter, idéer, filosofier, fantasier etc. utan rädsla för att någon galning ska ta alla ens idéer, vantolka dem och starta ett världskrig.
Dessutom – många fler än nazisterna har läst Goethe. Han är en av Europas främsta författare genom tiderna. Och Faust…som jag ser det handlar den om vad en människa är beredd att göra för att rädda sitt skinn, t.o.m. förskriva sin själ till ondskan – men också om bitter erfarenhet och kärlekens räddande, förlösande kraft. I slutändan handlar ju Faust om just det – osjälviskt samarbete, förbrödring och kärleken som är störst av allt; den besegrar även den mest renodlade ondska. Därför är det svårt för mig i alla fall, att se att det finns dolda samband mellan Faust och nazismen – såvida man inte läser Faust som Fan läser Bibeln. Och det kan jag tänka mig att man kan göra.
Martin: ”Ett hemligt samband” låter mycket antiintellektuellt på mig. Den formelartade upprepningen förstärker detta intryck. Och ”det känner jag starkt, utan att veta säkert” är inte ett intellektuellt väl underbyggt uttalande.
Du säger att alla medlemmar av officerskåren i tredje riket hade läst Faust på gymnasiet. Detta diskvalificerar enligt dig Faust. Du säger att ”dagens antroposofer fortfarande vurmar för Faust”. Är detta något förkastligt? ”Med stora seminarier omkring Goethe”, fortsätter du. Är detta något du vänder dig emot?
Marita: Ett oerhört stort ämne du tar upp. Det kräver mycken eftertanke. Låt mig som hastigast slänga in ett exempel från ett annat område: Richard Wagner. Nog 17 måste han ”ställas till svars” (men inför vilken tribunal?) för att direkt ha bidragit till nazimen och dess grymheter?
Bodil,
detta är som sagt ett stort ämne, och jag återkommer, när jag har lite mer tid. Med hemligt samband, menar jag ett dolt, ej allmänt känt, och ej direkt kausalt samband, men ett samband som betyder att en viss ideologi (nazismen) får en lämplig intellektuell grogrund.
Hela trettiotalet är ju fyllt av antiintellektuella rörelser, kommunism, nazism, kyrkliga rörelser som t ex oxfordrlörelsen, hembygdsrörelsen, etc. Varför just under denna tid ?
Givetvis finns många orsaker -. jag hoppas vi kan diskutera vilka – men så mycket kan man säga att eftersom Goethes Faust var ett centralt ämne för alla tyska gymnasister, så har inte detta verk kunnat stoppa alla grumliga tankar som poppade fram i slutet av 20-talet, utan snarare förstärkt. Hade motsatesn rått, hade det funnits en handlingsberedskap mot dessa virriga läror, nu är det precis tvärtom … grunden är lagd ! Hela den tyska romantiken har också sin skuld i detta. Men Goethes Faust var det centrala verket, det är därför jag tar upp detta.
Goethes idealism plus just de tankar du tar upp i Fausts idéutveckling idag också, leder mot någon typ av antiintellektualism, inte mot upplysning. Hela Goethes idéutveckling är ju en väg bort från Kant och det kritiska förnuftet som skulle befria människan.
Varför jag inte gillar att antroposofer vurmar för Gother ? Mycket enkelt: Det är en otidsenlig idealisering, okritisk och utan sådana sidokommentarer som jag nu anför.
Jag återkommer, tack för alla bra inlägg så långt.
Just idag läste jag en artikel i SvD om den ryska författaren Jelena Rzjevskaja. I artikeln talar hon om Goebbels. Han var ”precis som Hitler en havererad konstnärsnatur”, menar hon. Lite längre fram säger hon om honom: ”Som författare in spe hade han Dostojevskij som sin stora förebild.” Vidare kan man i artikeln läsa att Goebbels var speciellt fascinerad av ”Onda andar”.
Mer på samma tema:
”Remember, Stalin was a failed writer, Hitler was a failed painter,” says Andrzej Stasiuk, the latest cult writer to emerge from post-communist Europe. ”The worst people – the root of all evil in the world – are failed artists. You guys were lucky because Winston Churchill was a hell of a good writer.” (The Guardian Feb 3, 2001)
En tysk författare under Weimartiden, jag tror det var Erich Kästner, sade: Glück ist es, dumm zu sein und Arbeit zu haben.