Jag stannar upp lite i Faust och funderar lite mer över kunskap och vetande. Jag går till Häxköket för att få en ny vinkel. Häxan räknar här på häxvis hit och dit och hur som helst och sedan säger hon:
Die hohe Kraft
Der Wissenschaft,
Der ganzen Welt verborgen!
Und wer nicht denkt,
Dem wird geschenkt,
Er har sie ohne Sorgen.
*(Fördold, förglömd,
för världen gömd
är den hemliga, höga förmåga
som ödet skänker
åt den som ej tänker
- han får den utan plåga.)*
Aha, ödet skänker en hög förmåga åt den som inte tänker. Tja… det kan nog vara så att tänkandet ibland är ett hinder för förståendet och förståndet.
Mefisto säger klokt:
Denn ein vollkommner Widerspruch
Bleibt gleich geheimnisvoll für Kluge wie für Toren.
(ty varken dåre eller klok
kan fatta det som går emot logikens lagar.)
Och sedan tar han Människan i örat eller nyper henne lite lätt i förståndet:
Gewöhnlich glaubt der Mensch, wenn er nur Worte hört,
Es müsse sich dabei doch auch was denken lassen.
(Och vanligtvis vill mänskan gärna tro
att det finns mening i de ord som hon får höra.)
