Kap Farväl
29/11 -2005
En god vän till mig, som för ganska många år sedan lämnade Sverige för ett sydligare land, önskar sig ibland något från sitt gamla hemland. Sist frågade hon mig efter Harry Martinsons ”Resor utan mål”. Igår gick jag in på ett antikvariat i Göteborg, det är ett ganska stort antikvariat som inte ligger så långt ifrån saluhallen. Jag kommer inte på namnet nu. I alla fall klev jag in där och frågade efter boken. Styrbjörn – jag tror han heter så – gick målmedvetet fram mot en hylla och tittade uppåt. – Jag vet att den ska stå där, mumlade han. Sedan tog han en liten pall, klev upp och kom ner med två böcker. – De hör ihop och de är så vackra, så du måste köpa dem tillsammans, sa han. Den andra boken var ”Kap Farväl” och visst var de vackra. Jag köpte båda och tänkte en blandning av ”det är roligt att ge bort något fint” och ”tänk om jag skulle behålla dem”. Nu ligger de här, men jag tänker inte behålla dem. Jag har bläddrat och läst lite, snart ska jag skicka iväg dem. Lite efter mitten i ”Kap Farväl” hittade jag den här dikten:
Den som dog ung lever älskad av minnet
och smekt av minnets ofantliga händer.
Genom de årstjocka dimmorna av händelser
går minnet av den lilla flickan Anni Gudrun
som dog när sommarregnet rök
stilla som hoppets svedje
och lyrplantan blommade
så skärt som hennes kind då hon levde.
