På onsdag förmiddag gick resan norrut först till Hamburg-Dammtor, där jag bytte tåg för att sedan fortsätta upp mot Flensburg. Den här delen av resan kom att bli den krångligaste, stora förseningar med ett tåg som hasade fram allt långsammare för varje station som passerades, poliskontroller, oro. Dagen därpå fick jag veta att det dels hade skett ett attentat i Hamburg-Harburg och tydligen hade man inte fått fatt i attentatsmännen, dessutom hade en gasledning spruckit någonstans i utkanten av Hamburg. Jag har ännu inte fått de verkliga sammanhangen riktigt klara för mig.
I alla fall kom jag fram tre timmar senare än planerat så det blev bråttom till Glücksburg (strax utanför Flensburg) där jag i hast tog in på det lilla pesionatet Jepsen. Från min balkong mer anar än ser man vackra villor som till hälfen döljer sig bakom höga träd.
Strax intill Pension Jepsen ligger det friherrliga paret von der Goltz’ fantastiska villa direkt vid havet med utsikt över den danska kusten. Där hann vi trots brådskan äta en härlig laxsoppa. Sedan bar det av tillbaka till Flensburg igen.
I Buchhandlung Rüffer höll folk redan på att samlas när vi kom och snart var rummet fyllt till bredden av åhörare, bland andra var Fontaneforskningens grand old man, Professor Helmuth Nürnberger, där.
Den här kvällen började jag mitt föredrag med att läsa de första raderna i Fontanes äktenskapsroman ”Unwiederbringlich”, som utspelar sig dels i dena trakt dels i Köpenhamn:
Eine Meile südlich von Glücksburg, auf einer dicht an die See herantretenden Düne, lag das von der gräflich Holkschen Familie bewohnte Schloß Holkenäs, eine Sehenswürdigkeit für die vereinzelten Fremden, die von Zeit zu Zeit in diese wenigstens damals noch vom Weltverkehr abgelegene Gegend kamen.
Det blev en spännade tillställning med en mycket livlig och frågvis publik och efter föredraget drack vi ett glas Sekt där i bokhandeln och då blev stämningen ännu någon grad högre. Efteråt gick en grupp på kanske tio-tolv personer ”zum Italiener” och avslutade kvällen med lite vin och bruschetta. Jag hade äran och nöjet att sitta bredvid Professor Nürnberger. Han är en charmerande äldre herre av Wienertyp, skulle man kunna säga. När vi sedan bröt upp vid halv tolv-tiden var luften ute på gatorna fortfarande ljum, som om det var sommar.
Nästan morgon tog Freifrau von der Goltz mig på en liten tur i Glücksburg. Vi tittade på slottet och sedan var nere vid havet. Det var väldigt disigt så Danmark kunde man bara skymta i det gråa. Jag provsatt en Strandkorb – så här:
Vi gick lite i den vita sanden och sedan upp mot Strandhotell:
Efter det var det dags för transport till Flensburg och tåget. På vägen fick jag veta lite om förhållandet mellan tyskar och danskar i detta gränsområde – det flaggas mycket danskt på den tyska sidan, men det är förbjudet att hissa tyska flaggan på den danska sidan…