Kommentarer på: Författare och diktaturer

Av: Agnes

Agnes — Mon, 17 Oct 2005 08:57:19 +0000

Även jag är intresserad av Bengts teori kring varför Pound är salongsfähigare än D’Annunzio.

Av: Håkan

Håkan — Mon, 17 Oct 2005 07:38:03 +0000

Mina kunskapsbrister är minst lika stora, men jag frågar mig samma sak. Det här får mig inte att tvivla på Pinter som pjäsförfattare, men kanske på Enquists omdöme.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Mon, 17 Oct 2005 06:10:59 +0000

Håkan: Jag måste en gång till medge mina kunskapsbrister när det gäller Pinter både som författare och som politisk varelse – i mitt inlägg var han egentligen bara ett exempel på det som var kärnfrågan, nämligen frågan om relationen mellan konst och moral. Alltså kan jag inte säga så mycket mer om Pinter och politiken än det jag sagt här ovanför, men jag kan förstås fråga mig hur Enquist ställer sig till Pinters helt uppenbara stöd för Milosevic…

Av: Håkan

Håkan — Mon, 17 Oct 2005 05:48:35 +0000

Lustigt nog tycker P. O. Enquist att det finns anledning att berömma Pinter just för hans politiska engagemang:

”… att han dessutom är en modig och artikulerad homo politicus gör inte saken sämre. Han var en ledande kraft i den engelska antiwarkampen i Irakkonflikten, men långt dessförinnan engagerad i till exempel stödet till östeuropeiska dissidenter”
(Expressen 14 okt.)

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 16 Oct 2005 17:09:49 +0000

Thomas: Du såg det nog inte, men jag länkade till den adressen (i din blogg) i mitt inlägg, men så här blir det förstås ännu tydligare.

Och Handke har läst en hel del av och jag tycker om hans stil. Jag störs av hans politiska ställningstaganden, men jag vill ändå inte sluta läsa honom.

Bengt: Jag måste medge att jag är nyfiken på det här som du skrev allra först: ”Du nämner inte Pound f.ö. Varför Brecht har förlåtitits och inte d’Annunzio (men Pound?) har jag min egen uppfattning om men den vågar jag inte skriva här”

Allmänt:När det gäller själva huvudfrågan – nämligen om en författares storhet på något sätt bör förbindas med moral – så är jag mer böjd att säga nej än ja. De moraliska bristerna är något annat och de ska naturligtvis inte förtigas, men hög moral är inte ett måste för en hög konstnärlig halt.

Av: Thomas Nydahl

Thomas Nydahl — Sun, 16 Oct 2005 15:44:11 +0000

Glömde meddela att adressen till kommittén är:
http://www.icdsm.org/files/members.htm

Av: Bengt O.

Bengt O. — Sun, 16 Oct 2005 15:38:52 +0000

Intressant -om än något emotionell- kommentar från Thomas Nydahl. Utan att därför ta ställning till Pinters politik tar jag mig friheten att sammanfatta Nydahls inställning sålunda:”Knölar skall inte få nobelpriset i litteratur.” Undrar om det är hållbart.

Handke nämndes i sammanhanget. Hans bok ”Rättvisa för Serbien” gjorde honom naturligtvis till anatema i Österrike.

Av: Thomas Nydahl

Thomas Nydahl — Sun, 16 Oct 2005 15:29:39 +0000

Bara en helt kort kommentar: eftersom jag under hela 1990-talet drev förlag och gav ut en rad böcker om Bosnien-, kroatien- och Kosovo-krigen (Agrell, Gutman, Julliard m.fl) följde jag noga vem som agerade för Milosevic. Det fanns bara två internationellt kända och respekterade författare som gjorde det: Peter Handke och Harold Pinter. Om man går in på den internationella kommitténs sida, ser man Pinter som namn nr 10 på den lista av personer som satte sitt goda rykte på spel. Pinter drivs i sitt ”fredarbete” av en enda princip: USA:s fiender är mina vänner. Detta slags fredsarbete bedrevs under hela efterkrigstiden av den fredsrörelse som trodde att det var en vit duva som härskade i Kreml. Alltså: mot Vietnamkriget men för eller möjligen bara tyst om Afghanistan. Så förhåller sig Pinter till dagens situation: den lille bödeln måste gå fri så länge den store bombar oss. Ingenting om konsekvent frihetsbegrepp eller en fred som gagnar också den lille bödelns offer.
Detta är allt jag vill säga om saken. Kommer inte att kommentera den ytterligare. För mig är Akademien död efter detta.

Av: Marita

Marita — Sun, 16 Oct 2005 14:14:21 +0000

Bodil: Helt kort – mitt yttrande om brittisk press grundar sig inte på någon som helst artikel, utan på de reaktioner ledande journalister spontant anförde, när de fick veta att Pinter fått priset. Hörde kommentarerna direkt i TV. Dock sa man inte ett ord om Milosevic, utan man talade varmt om Pinters politiska fredsivran, för vilken han är mycket känd, tydligen.

Tycker att jag redan skrivit om ifall man kan skilja på konst och moral eller som jag uttryckte det, konstnären och verken/åsikterna. Svenska Akademien tycker uppenbarligen att detta är möjligt. Personligen, tycker jag att man mycket väl kan läsa en icke politiskt korrekt författares verk eller beundra en moralist förfallen konstnärs tavla helt i sin egen rätt. Så länge författaren/konstnären inte försöker trycka på mig sina åsikter i boken/konstverket, är det fullt tänkbart att man kan beundra verken, men inte personen eller hans moral.

Bengt: T.S. Elliot (som förresten blev känd gonom Ezra Pounds ivriga stöttande) är också en ”favorit” till mig. Han har bl.a. skrivit en liten dikt som heter ”The Naming of Cats”, som är alldeles underbar. Jo, också han var nog antisemit, men han höll ju inga uppseendeväckande, stötande, allmänna tal i ämnet.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 16 Oct 2005 12:13:28 +0000

Bengt: Jag höll allt isär dina och Octavio Paz’ ord – jag undrade som sagt bara hur du tolkade hans i citatet du hade med i din kommentar. Och det berättade du ju också…

Nej, de där orden om dimmiga idéer var inte menade som pik varken fin eller grov – det var faktiskt ett helt rakt uttalande, en förklaring till mitt urval. I övrigt tror jag att man också kan få en hel del kunskap och vetande om en författare också genom att läsa OM honom/henne. Det finns så vitt jag kan se ingen anledning att tro at man enbart kan lära känna en författares verk på direkt väg.