Ibland åker jag förbi huset; huset som han och hon under flera år tillsammans renoverat och reparerat tills det såg ljust och hemtrevligt ut inuti; utsidan blev aldrig riktigt färdig.
Nu är både hon och de små pojkarna döda; det är bara han och flickorna kvar.
Jag åker förbi ibland med bussen. Jag kan se att han försöker kämpa vidare. Han har skaffat parabol och det syns små förändringar i trädgården och på uteplatsen, små förbättringar åstadkomna med envis möda.
De säger att det var hans fel, att han körde för fort och det där med älgen vet man inte så noga om det var sant. Han var ju testförare.