PS Ofta grips jag av en stark lust att tala UTMANANDE LÅGMÄLT om människor och företeelser.

”Jag vill göra henne känd som den hon är i sina texter, inte som en representant för en rörelse, en tidsålder eller ett kön. Hon är en stor själ, hon är unik och hon får inte ”användas” för att säga något ”angeläget”.”

När det inte längre är möjligt att skriva en essä om en intressant författare, kritiker eller annan personlighet som är kvinna utan att uppmanas sätta in hennes texter i ett könsperspektiv, trots att hon själv inte tematiserar det, kan man bara kalla det för perverterad politisk korrekthet. Och det är ett vänligt epitet.

Jag vänder mig inte mot feministisk kritik av t.ex. litterär kanon. Men i fallet Klara Johanson (så vitt jag förstår det) handlar det om en kritiker som inte själv velat problematisera dessa privata roller. Förvisso ör jag ganska bevandrad i feministisk teoribildning, men just därför kanske tycker jag att det blir till ett slags ytlig åsiktskontroll, en standardisering av den offentliga debatten som ska passa in i den gender mainstreaming som ingen vet vad den har att betyda men som dyker upp i alla möjliga sammanhang. Och oavsett detta finns det väl plats för olika perspektiv på Johanson? Det är nu en gång så att verkligt bra texter blir könslösa, eller snarare ligger bortom könen, inbegriper dem båda, på ett sätt som vi verkar ha glömt existerar. Det samma gäller verkligt insiktsfulla möten mellan människor, men det är en annan historia.

Det är ett komplext tema och jag vill inte sälla mig till de feministkritiker som frekventerar bloggosfären i Sverige, men återigen finner jag mig stå utanför båda lägren. Den ideologiska blicken på snart sagt allt kommer att leda till en utarmning av den kulturella diskursen (!) Sverige, det finns ingen plats för personliga betraktelser, berättelser utanför den politiska fåran. Sådana skribenter riskerar att bli inordnade i kategorier som de inte hör hemma i.

Jag vet inte om jag håller med – skulle nog själv sätta Holmqvist överst och Ahlgren högre. Och Lagercrantz och Vennberg lägre. Men intressant, hursomhelst.