Kommentarer på: Sartre/de Beauvoir

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 15 Jan 2006 15:22:39 +0000

LarsThommy, för övrigt var det en glad överraskning att hitta nya kommentarer till det här inlägget ”från förr”. Nu har jag sett att du helt nyligen talat om Sartre hos dig i Kista och då blir det hela lite begripligare för mig, fast roligt ändå…

Av: LarsThommy

LarsThommy — Sun, 15 Jan 2006 15:12:43 +0000

– Det ligger någoting i vad du säger.
Tycker du har en toppensida bland kulturbloggarna i Sverige och att du gör fina och intressanta presentationer av författare som vanligtvis inte hittar fram till kultursidorna.
– Så det så!
Hälsningar från Kista

Av: Bodil Z

Bodil Z — Sun, 15 Jan 2006 13:12:50 +0000

LarsThommy, tack.

Du har ”en mer anarkistisk hållning till litteraturens giganter” säger du. Jaha, jag invänder inte eftersom jag inte känner till din hållning. Å andra sidan vet jag inte vad det är som ser så ”oanarkistiskt” ut i hållningen till litteraturens giganter i det här lilla inlägget. Jag menar inte att det ser anarkistiskt ut heller, jag tycker bara att det inte ser ut alls. Jag pratar väl mest om programmet som sådant och om de två personernas sätt att tala med varandra i detta.

Ett litet sjävcitat som belysning: ”det var som om jag av en lycklig slump hittat en bit av det förflutna och nu kunde sitta i ”fågelsoffan” och titta och följa ett förlopp som en gång tagit form just så här.”

Av: LarsThommy

LarsThommy — Sun, 15 Jan 2006 12:37:45 +0000

Grattis till en fin kultursida önskar vi från Kistalight även om vi ofta intar en mer anarkistisk hållning till litteraturens giganter.
Här en liten invändning mot Sartres litterära metod även om det var några månader sen programmet sändes.

K-märkt Sartre

Såg förstås K-märkt, minnesprogrammet, med Sartre och Beauvoir tidigare under året.
– Känns som länge sedan, nästan provinsiellt, att se dem på sina favoritcaféer i Paris, Deux Magot och Flores. Hur de rör sig i en liten triangel i Montparnasse mellan caféer, redaktioner och Sorbonne. Visst är världen närvarande i de välartikulerade samtalen ofta i form av Indokina eller Nordafrika där de som vänsterintellektuella tar engagerad ställning mot kolonialism men även mot kvinnoförtyck.
– Förtjänstfullt men ändå känns det som långt före dagens globalisering. I grunden är både Sartre och Beauvoir lärare av den franska skolan även om de verkar som skribenter. Här är det teaching som gäller – de pratar och pratar och förklarar och till slut lämnar de inte så mycket utrymme över till lyssnaren (läsaren) att upptäcka själv.
Thommy Sjöberg

Av: Bodil Z

Bodil Z — Wed, 28 Sep 2005 10:17:04 +0000

Annika: Ja, det tycker jag absolut att du ska göra. Programmet är sevärt också för själva sättet det är gjort på. Får du inte tag i video kan du gärna låna den av mig när du hälsar på dina föräldrar här i Vänersborg.

Av: Annika

Annika — Wed, 28 Sep 2005 09:15:51 +0000

Aaaargh! Jag missade detta program, men fick låna det på video av en arbetskamrat, men lämnade tillbaka kassetten osedd för jag hade inte hunnit se och tyckte att jag haft den pinsamt länge. Det kanske är läge att låna om ändå?

Av: Thomas Nydahl

Thomas Nydahl — Tue, 27 Sep 2005 11:26:03 +0000

Jag vet inte hur många veckor jag skulle stå ut i ett idealiskt förhållande… skriver du Bodil. Det var en fullträff! Vad vore livet utan turbulens, svartsjuka, sorg eller melankoli, vad vore ett liv som befriats från kött, lust, samhörighet, svek, hemlängtan eller syre? Det vore inte ett liv, det vore död. Bara döda fiskar simmar medströms. Vilken fin och levande diskussion det blev av detta. För mig ett av många bevis på att det gamla paret i Paris fortfarande berör oss, angår oss. Thomas

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 27 Sep 2005 09:45:51 +0000

Agnes: Jag tror också att de Beauvoir led mer av det fria förhållandet än Sartre. Om det var ett lyckligt förhållande eller ej (men säkerligen var det intressant) vågar jag inte ha någon åsikt om – förhållanden mellan människor är så oändligt komplicerade och dessutom över tiden föränderliga, också den bild vi gör oss av dem är föränderlig. Vi människor har så mycket irrationellt och oberäkneligt i oss (i alla fall jag har det) att det är svårt att veta vad vi ska önska för att kunna uppnå lycka tillsammans med någon annan.

Jag vet inte hur många veckor jag skulle stå ut i ett idealiskt förhållande…

Av: Agnes

Agnes — Tue, 27 Sep 2005 08:57:09 +0000

Fast man ska inte idealisera det hela för mycket. Beauvoir var inte helt okänslig inför Sartres affärer och hennes roman L’Invitée (svensk titel vet jag inte) är en intressant psykologisk studie i kärlek och svartsjuka med olyckligt slut.

Förmodligen var det både himmel och helvete.

Av: Thomas Nydahl

Thomas Nydahl — Mon, 26 Sep 2005 19:20:17 +0000

Marita, tack för ditt långa svar som gladde mig mycket. Men det är en sak som jag inte riktigt förstår: menar du att kärleken, passionen, skulle behöva stå i motsättning till intellektet, samtalet, förnuftet?
Jag tror att Sartre och de Beauvoir menade och gjorde precis tvärtom: de älskade hejvilt och behöll sitt förnuftsförhållande. Hon hade ju bland andra Nelson Ahlgren som var en långvarig kärlekrelation, och han hade… ja, jag kan inte namnen på dem alla!
Poängen tror jag var att de kunde kombinera dessa två livssidor, och det stora och uppfordrande ligger kanske just däri? Thomas