Tyvärr gäller denna beskrivning också många i en demokrati – men med Stasi som påhejare blir det ju nästan det ENDA sättet att göra karriär. Riktigt så är det ju inte i liberala demokratier.

I Burma råder en vedervärdig militärdiktatur och folkrensingen/ morden är värre än i Pol Polts Kambodja. Ändå sker allt i tystnad. En rickshawförare som tidigare varit fysikprofessor på universitetet i Rangoon tog mig till universitetet 1993. Han visade på att fasaderna fanns kvar, men ingen utbildning skedde. Vi tittade in i en sal för dataingenjörer – inte en dator i sikte. Internet ansågs regimfientligt och därför fick dataingenjörerna lära sig teori om datorer i stället.
Numera tror jag att universitetet är öppet, men det enda som verkligen är öppet är dörren in. De allra flesta universitetslärarna är döda, skjutna, förvisade, torterade…och fritt tänkande bestraffas. Överallt på väggarna i sta’n har militären målat slagord som säger att den som tänker förråder, den som inte anger sina vänner är en förrädare eller att själens lycka kan enbart uppnås genom att man tjänar regimen.
Ville bara säga detta, eftersom det är en situation som består än idag. Resebolagen tror, att om man åker till Burma som turist, kommer folket att bli fria. Aung San Suu Kyi är övertygad om motsatsen. Hennes ord är goda nog för mig.