Snart är det dags för bokmässan i Göteborg igen (29.9-2.10). I år är det litauisk litteratur som står i centrum och i någon mån också litteratur från de båda andra baltstaterna. Förra året besökte jag den litauiska montern och samlade på mig lite småskrifter bland annat ”De försvunna texterna” av Herkus Kunčius som jag skrivit om här tidigare. En annan liten bok jag fick med mig från förra årets bokmässa är diktsamlingen ”Gudaben” av Eugenijus Ališanka. Jag skriver av den dikt som i svensk översättning bär namnet ”essä om den litauiska litteraturen” till er som läser det här:
essä om den litauiska litteraturen
alltmer sällan orkar jag svara på frågan varför jag skriver
ibland tror jag: för att kunna skriva
ibland ser jag ljuset
allt mindre intresserar jag mig för poesi (för att inte tala om prosa)
ibland tror jag: jag är på andra sidan av denna ofrivilliga ordlek
allt oftare tvingar jag mig själv att vara bland litauiska poeter
ibland är de innerliga och smärtfyllda som rysk poesi
ibland fulla och aggressiva som rap
ibland är de frånvarande som jag
allt blygsammare tänker jag på den litauiska poesin
ibland kommer jag bara ihåg enstaka namn: vytautas alfonsas sigitas
ibland säger jag: poesin skulle kunna lära ut konsten men inte livet
ibland frågar jag: oroar livet poesin lika mycket som det oroade celan
ibland tiger jag: denna okunnighet kommer att störta mig i olycka
Ett svar på ”Eugenijus Ališanka”