Eugenijus Ališanka

Snart är det dags för bokmässan i Göteborg igen (29.9-2.10). I år är det litauisk litteratur som står i centrum och i någon mån också litteratur från de båda andra baltstaterna. Förra året besökte jag den litauiska montern och samlade på mig lite småskrifter bland annat ”De försvunna texterna” av Herkus Kunčius som jag skrivit om här tidigare. En annan liten bok jag fick med mig från förra årets bokmässa är diktsamlingen ”Gudaben” av Eugenijus Ališanka. Jag skriver av den dikt som i svensk översättning bär namnet ”essä om den litauiska litteraturen” till er som läser det här:

essä om den litauiska litteraturen

alltmer sällan orkar jag svara på frågan varför jag skriver

ibland tror jag: för att kunna skriva

ibland ser jag ljuset

allt mindre intresserar jag mig för poesi (för att inte tala om prosa)

ibland tror jag: jag är på andra sidan av denna ofrivilliga ordlek

allt oftare tvingar jag mig själv att vara bland litauiska poeter

ibland är de innerliga och smärtfyllda som rysk poesi

ibland fulla och aggressiva som rap

ibland är de frånvarande som jag

allt blygsammare tänker jag på den litauiska poesin

ibland kommer jag bara ihåg enstaka namn: vytautas alfonsas sigitas

ibland säger jag: poesin skulle kunna lära ut konsten men inte livet

ibland frågar jag: oroar livet poesin lika mycket som det oroade celan

ibland tiger jag: denna okunnighet kommer att störta mig i olycka

En tanke om “Eugenijus Ališanka

Kommentera