Jag dröjer mig kvar lite vid gårdagens funderingar över tiden och glömskan, fast idag tar tanken en lite kroppsligare eller sensuellare väg. Jag har just läst Jacques Werups ”48 dikter från Österlen” igen och väljer ut två bland dem.
Vem ska förställa dig, Jacques, när tiden har gått? tänker jag vid slutet av den andra. Förresten – de här dikterna ska nog egentligen sjungas:
Amoroso
Ett milt regn
av grön musik
genom askens krona.
Med matjord på händerna
tar vi hastigt
av varandra byxorna.
Nu skall vi skörda.
Otro
Vem skall föreställa
din kropp? Vem blir
blott ett mjukt hölje,
en behållare tömd
på ord och idéer?
Vem skall jag lämna
i bleka gryningen,
fri att undslippa?
I vems gestalt
skall jag åter älska
dig, Kristina?
