För övrigt är det väl så att Sverige har sina mentala antenner totalt fokuserade på USA sedan länge. Och det gäller inte bara storstadstrenderna. Åk ut på landet. De vill vara rednecks.

Att översätta t.ex. brasiliansk poesi av en relativt okänd, sämre marknadsförd författare innebär stor risk. Vad gör ett förlag, som översätter en (eller flera) visserligen god bok av en strålande författare, men som inte får ”draghjälp” i marknadsföringen och efter att ha betalt översättning, marknadsföring, intervjustunder, tryckning, distribution etc. säljer 200 exemplar?

Detta är kanske inte vad som ”borde” ligga bakom en översättning, men personligen tror jag att – tyvärr – ekonomiska marknadskrafter råder även inom förläggarvärlden. Man vågar inte ta risker.
Detta var vad jag menade med sponsring och goda avtal – låg risk, hög insats, men garanterad hög avkastning.
Att man sedan inte satsar på proffsig marknadsföring för författare från andra länder än den engelsktalande världen kan man ju tycka är fel – fast jag tror inte att det beror på svenska folkets bristande intresse. Däremot tror jag att avkastning, risk och ”stöd” har avgörande betydelse för vad som översätts.
Har under flera år frågat av och till om att få översätta en i Sverige okänd amerikansk ”reseförfattare”med makalös framgång i Storbritannien och USA, men förläggarna i Sverige anser inte att svenska folket är intresserade av reselitteratur – eller det är vad de säger. Jag är ingen litteraturagent, representerar inget förlag – bara mitt ord om att författaren är mycket läsvärd och mina referenser till olika recensioner och artiklar är en för stor risk för förlagen att ta. Antar jag.

Kanske är svenska agenter bättre på att marknadsföra svensk litteratur i Tyskland, än vad tyska agenter är i Sverige? Konkurrerar man med pris? Kanske är svenska förlag mindre benägna att ta risker? Har svenska förlag andra affärsvillkor än t.ex. de tyska? Läser svenskarna generellt sett mindre litteratur än vad tyskarna gör och därför inte engagerar sig i vad som översätts – och utövar inget tryck på förlagen? Förs översättningsdebatten på fel nivå? Vad skulle man rent konkret kunna göra för att få svenska förlag att översätta mer europeisk litteratur? Hur skapar man brett engagemang i frågan? Att det översätts alldeles för lite icke-anglo-amerikansk litteratur tycks vi ju alla vara överens om. Men, för lite enligt vem?

Det är sent…tankarna känns alltmer luddiga. Hoppas att någon av frågeställningarna verkar vettiga i morgon. Intressant ämne!

Det är väl tvärtom? Om ett svenskt förlag vill översätta någon får de betala för rättigheterna, och så vitt jag vet är stora, kända amerikanska och brittiska författare dyrast på marknaden. Ju större desto dyrare: rättigheterna till Harry Potter kostar mer än, säg, en brasiliansk poet. Jag har hört svenska författares framgångar i Tyskland förklaras med att det är billigare för tyskarna att köpa rättigheter till svenska böcker jämfört med amerikanska.

Den engelskspråkiga marknaden är enorm. Den tyska, franska eller italienska t.ex. mycket små i jämförelse. Den spanska marknaden är stor, men även om mycket stor litteratur emanerar från den världen(Lorca, Borges, Marquéz, etc.), finns inga riktigt kapitalstarka länder där med ekonomiskt inflytande.

Jag tror, helt enkelt, att det är det gamla vanliga med att ”Snålheten bedrar visheten”. En penningstark marknad utövar mer inflytande än en svag. Så – om 2000-talets ”Shakespeare” kommer från en annan del av världen än den engelskspråkiga, riskerar vi nog att missa denna oerhört viktiga litterära händelse.

Att sedan svenska folket troligen har mer gemensamt med andra européer än vad de har med amerikanerna och är mycket intresserade av vad som skrivs och tänks i Europa hör liksom inte till saken. Stort språk=stor marknad=stor ekonomi=stort inflytande och litet språk=liten marknad=lite pengar=litet inflytande.

Tror jag, tr-la-la… Marita