Av: Bodil Z

Bodil Z — Fri, 05 Aug 2005 12:01:48 +0000

Marita: ja, det märkliga med de här breven – av vilka en del är över hundra år gamla – är att man verkligen får människan Klara Johanson framför sig, samtidigt som hon säger saker som berättar om dig och mig, såsom vi skulle vilja kunna säga det själva, men inte alltid kan. Och tänk, för ett halvår sedan visste jag inte ens att hon funnits.

Lite mer praktiskt: Så gott som alla hennes böcker finns att få tag i på antikvariat: ”Det speglade livet”, ”Det rika stärbhuset”, ”Brev”, ”K.J. själv” och ”Kritik” har jag i alla fall fått tag i den vägen.

Av: Marita

Marita — Fri, 05 Aug 2005 11:12:57 +0000

Så oerhört öppet och gripande! ”Om jag kunde vara min egen förläggare och tryckare ändå – det gör mig kallsvettig att utsättas för dessa grova världsligheter.”
Ibland är det ju precis så det känns. Man sitter på sin kammare och i sällsynta fall får man något som skulle kunna liknas vid tillfällig och total klarsyn. I ett halvfebrigt tillstånd skriver man ned sina tankar – lämnar dem en dag eller två – och läser sedan igen, rättar till, klargör, blir KANSKE nöjd med resultatet. Så skickar man med darrande fingrar och bultande hjärta sin text till någon redaktör eller förläggare – bara för att mötas av kompakt tystnad och/eller avslag. Det är som Edith Södergran (en av mina favoritpoeter) säger:

”…nu hör jag verklighetens hårda klang
mot mina sköra, sköra drömmar”

Klara Johanson VET att det hon tänker och känner ser lätt överdrivet ut i andra människors ögon och hennes totala ärlighet mot sig själv får henne att kalla detta jobbiga för ”mitt speciella lilla skoskav”.

Jag ska absolut läsa vad jag kommer över av henne!Idéer till utsökta böcker kan man ju också få gratis av dig, Bodil! Tack!

Marita

Kommentarer på: Brev till Sigrid Fridman 14.7 1928

Av: Bodil Z

Av: Marita