Bron över Drina
24/6 -2005
Häromdagen talades vi vid under pausträdet om romaners eventuella bundenhet vid tiden. Är kanske ”Bron över Drina” (Na Drini Cuprija) av Ivo Andrić just en sådan där roman som inte åldras, en roman som tidens tand inte rår på?
Genom att göra en bro till huvudperson har Andrić lyckats skapa en romanhandling som suveränt och självklart sträcker sig genom århundradena där andra romaners handling med möda griper över årtionden. Också på rumsplanet är dimensionerna kolossala: Bron är en länk mellan Västerland och Österland. Den är också ett förunderligt jättelikt smycke mitt bland de vildaste skogklädda berg.
Och det märkliga är att denna bro i verkligheten motsvarar romanbilden av den. Andrić har inte lagt till något, inte förstorat något, han har helt enkelt talat djupaste sanning. Han har givit röst åt bron.
