För att fortsätta anknyta till salongstemat och idag existerande litterära salonger låter jag denna onsdag Klara Johanson här under pausträdet tala lite om Rahel Varnhagen. I essäsamlingen ”Det speglade livet” finner man mot slutet av boken kapitlet ”Rahels konstverk”. Se här de första raderna:
I de representativa kvinnornas galleri hänger Rahel Varnhagens bild ett stycke avsides och just fördensull iögonenfallande så snart man väl hunnit dit. På ramens namnplåt står graverat, i stället för titlar eller en lista på märkliga verk eller gärningar, det enda ordet RAHEL. Detta är hennes titel, rubriken på hennes samlade arbeten och sammanfattningen av hennes dåd. Rahel var hon, Rahel skapade hon och intet annat än Rahel har hon lämnat efter sig.
I Rahel Varnhagen ser Klara Johanson ”geniet i dess urtillstånd”:
Det faustiska problemet att på en gång vara och veta löser denna individualitet på sitt egna vis. Icke i harmoni men i en oavlåtlig kraftspänning, där de kämpande parterna, starka och ridderliga, hålla varandra i jämviktsläge, närmast att likna vid behärskad extas. Detta är den geniala skaparstämningen, hos Rahel permanent emedan den aldrig uttömde sig i skapelser med deras bakslag och stillestånd. ”Leidensfähig” – en av hennes högsta lovtermer – blir en sådan varelse i otrolig grad och känner över huvud ingen annan lycka än den mystiska och klarsynta vissheten om sig själv.
Hon beskrivs som en brevskrivandets absoluta konstnär:
Hade icke brevskrivningen varit uppfunnen så hade Rahel måst införa denna litteraturgenre. Till sin och vår lycka levde hon i Tysklands epistolära guldålder och fann fullt redo en uttrycksform som med den hänsynsfria intimiteten förenade möjlighet till vitträckande verkningar.
Rahel Varnhagens brevstil ansågs av många av Klara Johansons samtida som alltför formlös och vildvuxen, men Klara Johanson ser hennes brevstil som hög och originell konst:
Men Rahel visste bättre vilken konstnärlig uppgift som åligger brevet: att lämna ett porträtt i ”skrivande stund”. Ur denna synpunkt kan man tveklöst hylla Rahel som epistolär mästare. Hennes minutiösa uppgifter om hälsotillstånd, temperatur, väder och vind, utsikten från fönstret och fjädern hon skriver med har lika rätt till sin plats i totalbilden som överblickarna av allt mänskoliv, det naturliga och andliga, det gångna, närvarande och tillkommande. I Rahels stunder rymdes evigheten och alla världsåldrar.
På ett ställe i kapitlet ”Rahels konstverk” sätter Klara Johanson in ett citat av Rahel Varnhagen som hon också ger sin egen intressanta interpretation. Detta lilla avsnitt får avsluta den här korta presentationen:
”Darin bin ich ein Ignorant”, vilket tolkat efter andan betyder: ”I det facket är jag specialist”.