Kommentarer på: Barocken och fundamentet

Av: Infidels – språk och tulpomania | Bodil Zalesky

Infidels – språk och tulpomania | Bodil Zalesky — Mon, 09 Jun 2014 11:16:57 +0000

[…] Idag har jag en gästskribent här under pausträdet. Det är Sejfo Jakubović som nu får ordet. (Han har för övrigt skrivit här en gång tidigare, då om tysk barocklyrik under rubriken ”Barocken och fundamentet”.) […]

Av: Bodil Zalesky » Blog Archive » “Shall We…?”

Bodil Zalesky » Blog Archive » “Shall We…?” — Wed, 03 Aug 2005 10:13:51 +0000

[…] 1;

Idag överlåter jag min plats här under pausträdet till sommarens andra gästskribent (Londi räknar jag inte som gäst, för vi lever ju så symbi […]

Av: Sejfo

Sejfo — Wed, 22 Jun 2005 09:18:46 +0000

Ja, det hela är nog klurigt…det beror kanske helt på hur man själv som läsare upplever olika epoker och verk. Står det någonstans att den eller den författaren uppfunnit eller börjat med något som inte funnits tidigare är det många som ser just den som någon slags fundament…men det gör nog inte alla läsare. Vissa ser just medeltiden som vaggan till all diktning, andra ser den just som föråldrad, alltså en epok där man sökte efter olika vägar ( eller grävde) som sedan utvecklades på olika sätt. Eftersom man i dag verkligen börjar läsa tysk litteratur ungefär från barocken och framåt så tror jag att inom barocken kan dölja sig något viktigt…hmm men som sagt, det kan vara helt individuellt hur man bedömer det hela. För att vara mera säker på sin sak behövdes ju att man befattar sig med ett större antal verk från barocken för att möjligen upptecka vissa ”drag” som hela den efterkommande diktningen kanske bygger på. När det gäller Rilke så må han vara den störste diktaren, men vem säger att han inte bygger sin diktning på just barockens diktning eller att de diktare som levde efter honom verkligen hade just honom och hans skrivande som förebild ? Hälsningar

Av: Agnes

Agnes — Wed, 22 Jun 2005 06:32:49 +0000

När man studerar ”Neuere deutsche Literatur”, alltså i motsats till ”Ältere deutsche Literatur”, brukar snittet sättas ungefär strax efter barocken. Opitz m.fl. är då de författare som ligger precis där den nya tiden sätter in.

Av: Bodil Z

Bodil Z — Tue, 21 Jun 2005 18:20:09 +0000

Sejfo: Jag har funderat lite på barocken som fundament till den tyska litteraturen. Var placerar du i så fall den medelhögtyska diktningen, Walther von der Vogelweide, Wolfram von Eschenbach, Gottfried von Straßburg och andra? Är de ett ”grävande”? Eller är de ett fundament för något annat? Eller är de något alldeles eget?

En gång hörde jag att den tyska litteraturen har en höjdpunkt vart sexhundrade år – den första var den medelhögtyska diktningen, den andra var die Weimarer Klassik och den tredje dröjer det innan den kommer…

Och om Rilke läste jag en gång detta: ”Rilke ist der größte deutschsprachige Lyriker seit dem Mittelalter”. Nej, nu börjar jag visst tappa riktningen…