I essäsamlingen ”Det speglade livet” skriver Klara Johanson i kapitlet ”Valfrändskaperna” så här om olika litterära genrer:
Romaner åldras fort. Under det lyrik och drama skrider genom århundradenas modemaskerad i en oföränderlig festskrud vars ideala snitt bevarar dess värdighet och anseende under alla förgängliga konventioners brokiga växlingar bär romanen sitt tidevarvs kostym, inom kort hemfallen åt löjet eller i bästa fall det kyligt närgångna kuriositetsintresset. Den kan inte framställa det evigt mänskliga utan en massa tillfälligt biverk vilket av nästa kulturskede kasseras och av ett följande studeras som museiföremål.
Här kanske ni som läser detta har något att tillägga. Är det sant att romanen är så tidsbunden som Klara Johanson menar? Eller finns det åtminstone några lysande undantag?
Nyfiken bifråga: Är det fler än jag som har problem med formatteringen av denna sida? Artiklarna börjar först halvvägs ner. Bodil verkar bara se perfektion, troligen för att vi har olika browsers?
Tack Agnes, för att du ställer denna fråga – det är ju väldigt betydelsefullt för mig att inte min sida ”ser konstig ut”.
Bra fråga…för att kunna ge ett passande svar krävs det en hel avhandling. Jag antar att de flesta romaner verkligen är tidsbundna på ett specifikt sätt (just nu har jag tyvärr inte tid till att gå djupare i det här, men kanske jag återkommer med det någon gång i form av ett inlägg), men det är säkert inte alla. Jag ska inte gräva i min boklåda just nu men jag kanske har ett exempel på en novell (du kanske menar bara romaner??) av Gottfried Keller som jag nyligen läst (Kleider machen Leute). Den är skriven 1874 och är absolut inte tidsbunden.. bl.a står det så här på baksidan av boken : Das literarische Motiv des Hochstaplers, die Verdeckung des Seins durch den schönen Schein – dies dient Keller zum Grundstoff seiner berühmten Erzählung..osv. eller i en annan bok: Teilweise mit Humor, teilweise mit Ûbertreibungen werden die schlechten Seiten der Zeit aufgedeckt…osv, mycket som här avslöjas inträffar i alla tider, även i dag och behöver inte behandlas som museiföremål….. jag kanske återkommer med denna novell i ett inlägg…så länge kan jag bara rekomendera den för er som inte läst den…undrar om var och en skulle uppleva den helt annorlunda…?…men för mig är den definitivt inte tidsbunden som vissa säkert skulle påstå. Hälsningar
Sejfo: Det är möjligt att Klara Johanson har spetsat till saken för att hon ville visa att romanen i allmänhet är MER tidsbunden än lyriken och dramat. Jag tror också precis som du att det finns ett antal romaner eller noveller som inte är så tydligt bundna till sin tid. Med risk för att jag blir tjatig så skulle jag kunna nämna en del av Fontanes romaner. Eller också kanske man kan vända på det hela lite och säga att det är den kvalificerade läsarens sak att slita den alltför tidsbundna dräkten av romanen och låta den träda fram i sin inneboende fräschör.
Samtidigt bärs en del av de främsta romanerna fram av just den tid de behandlar. Proust, Mann, Stendhal, Eliot, Austen m.fl.