Iggy,
det kan inte vara fråga om annat än högskolenivå, för svenska är mycket ovanligt på tyska gymnasier och på grundskolor vet jag inte om det finns alls.

Sedan är det ju så att det översätts betydligt mycket mer svensk skönlitteratur till tyska än tvärtom. Jag har flera gånger sett siffran 10-1.

PS Har du läst något av Pessoa?

Wijkmarks kommentar är som vanligt i hans essäsamling att avnjuta med en nypa salt, då lätt spektakulär (fast inte helt taget ur luften). (Se även mina recensioner av densamme.) Nämligen översätts också mycket icke-arisk litteratur i Tyskland. Och det är alltså tydligen svårt att förklara det vare sig demografiskt eller etniskt.

Tror det har dels med geografi, historia men även med bokpriser att göra.

Tror nog att Bodil helt enkelt vill hålla flamman brinnande. ?

Jag tänker mig nog snarare, att pga vår västfixering i Sverige (och på grund av vårt numera raserade skolsystem, som producerar människor, vilka knappast har hört talas om Strindberg, Lagerlöf, Ekman, Lidman, Fröding, Wivallius….-) är vi inte intresserade av eller kunniga om ens vår egen kultur och litteratur. I Tyskland, där TV och film fortfarande dubbas och där man ännu lär sig något om sin egen litteraturskatt i skolan är europeisk litteratur fortfarande intressant. Fler stora tänkare har ju också kommit från Tyskland, än från Sverige – och jag tror inte att det har med folkmängd att göra, utan snarare med kulturellt klimat och intresse. Troligen är tyskarna även intresserade av annan nordisk och centraleuropeisk litteratur. Har ju bott i bl.a. Spanien, där man knappt hör talas om USA eller landets inflytande. Däremot talas det mycket om fransk, italiensk, tysk, grekisk och allmän europeisk kultur och litteratur. TV och film dubbas – något man är stolt över – och ALLA spanjorer förväntas känna till de stora spanska och europeiska författarna, tänkarna och konstnärerna.
Men visst har tyskar och svenskar ett germanskt arv gemensamt, likartad människosyn, samma motiv i litteraturen – tja, vi känner oss hemma med varandras litteratur.

Kanske är vi fördummade i Sverige, där kompakt nattsvart kulturmörker råder. (Nej, jag tycker inte att man vet något om svensk litteratur, för att man läser Marklund, Guillou, Nesser, Mankell eller andra nu verkande författare, hur duktiga dessa än är. Kultur går djupare och längre bakåt på tidssaxeln.) Kanske fattar vi inte, att vi är en del av Europa, inte USA:s 51:a stat. Det låter kanske hårt? Mjukar upp det med att säga som Astrid Lindgren – så är det, ”tror jag, tra-la-la”.

C-H Wijkmark har annars en mkt elak analys i sin senaste essäsamling: ”Svenska populärromaner med provinsiellt rotsystem har stark åtgång i Tyskland. På grund av något som hände 1945 producerar tyskarna inte själva denna typ av litteratur i en mängd som svarar mot efterfrågan. Importerad germansk underhållning får oförskyllt fylla den kännbara luckan.”