Inte långt från infarten till Ratzeburg finns en vildsvinsfarm, där man också kan övernatta. Jag smet ut i gryningen igår morse och tittade till vildsvinen:
En del låg fortfarande och sov eller halvsov i sitt halmbo och någon grymtade lite småsurt åt mig när jag närmade mig med kameran.
På återvägen från Berlin gjorde vi en liten avstickare till Potsdam och där närmare bestämt till slottet Sanssouci. Eftersom hundar inte får besöka slott från insidan ens i Tyskland (Tyskland är annars oerhört lätt att resa i med hund) så uppehöll vi oss i den jättelika parken och strövade runt där mellan det gamla och det nya slottet, kinaslottet och orangeriet. Vid orangeriet stannade vi upp vid Kutscherstube och åt linssoppa och drack öl. Londi, vår labrador, skaffade sig mat bland Kutscherstubes andra gäster. Ute i parken blommade liljekonvaljer i stora mängder.
Den litterära salongen har sannolikt sina rötter i Italien – tänk bara på ramberättelsens salong i Boccaccios Decamerone. I Frankrike hade den sin viktigaste period under 16- och 1700-talen. Som ett framstående exempel kan nämnas Madame de Tencins salong som gästades av bland andra Voltaire, Montesquieu och Rousseau. I Frankrike var salongen en plats där man också diskuterade politik och den var ett samhällsfenomen som medverkade vid spridningen av den franska revolutionens idéer. Typiskt för företeelsen var att det så gott som alltid var en kvinna som stod i spetsen för arrangemangen och träffarna. I Tyskland och då väl främst i Berlin fick den litterära salongen fotfäste under slutet av 1700-talet. Den berlinska salongen var mindre politisk och mer konstnärligt-litterär till sin inriktning än den franska, men också här var det kvinnor som höll i trådarna. Några av dessa ledande gestalter minns man än idag, åtminstone i Tyskland. Jag nämner här, ställföreträdande för flera andra, Henriette Herz och Rahel Varnhagen.
I dagens Berlin lär det finnas åtminstone ett tiotal litterära salonger av rang där författare läser ur sina verk och där man diskuterar litteratur och kultur mer i allmänhet. Den här helgen besökte jag en sådan, nämligen Jelena Selins salong. Hedersgäst var Lars Gustafsson och han läste ur sin ännu inte publicerade versroman ”Den amerikanska flickans söndagar”. Samtalet efteråt rörde först huvudpersonens könsidentitet – det är en jagberättelse, hade den lika gärna kunnat handla om en ung man? frågade vi oss. Formen – versromanen – och dess effekter diskuterades också.
Bland gästerna fanns exempelvis författare, regissörer och diplomater.
För mig som besökare från provinsen för att inte säga obygden var detta en upplevelse som kommer att ge näring åt idéer och tankar en lång tid framåt…
